Henry blev kvitt sin depression i mötet med nyanlända

SVT Sörmland skri­ver om Henry Blomberg, 67, från Vingåker som drab­ba­des av en depres­sion efter att han slu­tat arbe­ta och gått i pen­sion.

Ensamhet och depression

Hans situ­a­tion är inte unik. Omkring 15 pro­cent av alla över 65 drab­bas av depres­sion och många som pas­se­rat 60-års­ål­dern både bor ensam­ma och upp­le­ver soci­al ensam­het. Att kän­na sig och vara ensam är en känd risk­fak­tor för depres­sion och ensam­het är för­knip­pat med med för­säm­rad häl­sa över­lag. En stu­die från Karolinska Institutet visar att ensam­het kan vara lika skad­ligt för häl­san som rök­ning.

Antidepressiv integration

I Henry Blombergs fall blev där­för mötet med nyan­län­da flyk­ting­ar en väg ut ur depres­sio­nen och mot en bätt­re häl­sa. Han berät­tar:

– Jag mår bätt­re och jag mår bra av att kun­na kän­na att jag kan hjäl­pa andra. Och det där med att hjäl­pa är inte stort. Det kan många gång­er räc­ka med att någon bara kom­mer in här och ropar ”tje­na kom­pis”. Det är så små gre­jer.

Förutom att Henry upp­le­ver att depres­sio­nen minskat så har han ock­så fått utma­na sina för­do­mar:

– Jag kan inte ha några för­do­mar läng­re. Det hand­lar om med­män­ni­skor helt enkelt. Eftersom sam­häl­let ser ut som det gör med invand­ring kan vi inte sit­ta på varsin plan­hal­va och tit­ta på varand­ra. Vi måste smy­ga över plan­hal­vor­na och för­sö­ka göra något vet­tigt.

Henrys berät­tel­se är ett exem­pel på hur vi genom soci­al sam­va­ro kan rase­ra för­do­mar, stär­ka integ­ra­tio­nen av nyan­län­da och dess­utom bli fris­ka­re.

 

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).