Fakta är inte neutrala

I en popu­lär pågåen­de debatt används ordet fak­ta fli­tigt och oli­ka sidor i debat­ten häv­dar att just den vill base­ra sig på fak­ta. Men vad är ett fak­tum, egent­li­gen?
Ponera att du fram­för dig ser ett bord och på det en kaf­fe­kopp. Är det ett fak­tum att det står en kopp på bor­det?

I dag­ligt tal bru­kar vi mena det och avse den här typen av situ­a­tio­ner när vi använ­der uttryck som fak­ta. Är vi fle­ra styc­ken kring det där bor­det blir det ing­et tjafs om var kop­pen står. Om vis­sa vill­kor är upp­fyll­da, bland annat att vi alla är över­ens om vil­ken kopp som avses, för någon kan ju tro att kop­pen som avses egent­li­gen står i ett skåp någon­stans eller att kop­pen sna­rast svi­schar fram i sto­ra spi­ral­rö­rel­ser genom världs­rym­den.

Det beror helt på situ­a­tio­nen och vil­ka hän­syn vi tar och hur vi kon­stru­e­rar våra per­spek­tiv och pri­o­ri­te­ring­ar. Om det sit­ter två per­so­ner och pra­tar om pro­ble­met med före­ta­ga­re som utnytt­jar soci­alt sva­ga grup­per vid det där bor­det och en tred­je läg­ger sig i och säger att de måste utgå ifrån fak­ta, bety­der det då att det är vik­tigt att kaf­fe­kop­pens posi­tion (som vi ju bestämt oss för att den är ett fak­tum) tas in i dis­kus­sio­nen?

Förstås inte, om den inte ock­så sätts in i en berät­tel­se som bely­ser det pro­blem som avhand­las. Koppen behö­ver bor­det för att vara lätt att nå och stäl­la undan, på sam­ma sätt behö­ver de där före­ta­gar­na att sta­ten tillå­ter utnytt­jan­det av soci­alt sva­ga grup­per, exem­pel­vis.

Redan vad vi kal­lar för fak­ta är genom­sy­rat av pri­o­ri­te­ring­ar, vär­de­ring­ar och för­för­stå­el­se. Vad vi kan upp­fat­ta som fak­ta är avhäng­igt makt och erfa­ren­he­ter, vad vi kan för­stå, tän­ka och kän­na. För den som inte kan kon­cep­tu­a­li­se­ra och visu­a­li­se­ra täm­li­gen avan­ce­rad mate­ma­tik är fak­tu­met att ljus upp­trä­der både som våg och par­ti­kel otill­gäng­ligt annat än som ana­lo­gi, jäm­fö­rel­se och approx­i­ma­tion. Likadant är det för den som ald­rig varit i Sverige och hel­ler ald­rig fått sär­skilt myc­ket infor­ma­tion om vårt sam­häl­le, för den per­so­nen är det svårt eller omöj­ligt att ta det som ett fak­tum att det egent­li­gen är säk­ra­re och mindre våld­samt i svenska för­or­ter än i många andra stör­re tätor­ter i värl­den.

Det är med fak­ta och vär­de­ring som det är med sant och falskt, det är inte neutra­la ter­mer och vad vi kal­lar för fak­ta, san­ning, osv., är inte neutralt. Vi har inte och kom­mer ald­rig att få någon total och full­stän­dig bild av den värld vi lever i, för den är på ett sätt out­töm­lig. Det finns all­tid något mer att stu­de­ra eller fler detal­jer att avtäc­ka eller fler hän­syn att ta. Våra liv är dess­utom begrän­sa­de, vi lever bara en liten flug­skit av tid i det sto­ra per­spek­ti­vet. Därför är alla fak­ta, alla san­ning­ar, alla lögn­er och alla vär­de­ring­ar pro­duk­ten av våra livs­be­ting­el­ser och makt­för­hål­lan­den.

Om du blir bestraf­fad för att du säger att kapi­ta­lis­men är god och väl­stånds­gi­van­de kom­mer du att bör­ja tve­ka på det, om inte annat så av själv­be­va­rel­se­drift och för att pas­sa in. Vad du lär dig vid ett läro­sä­te är avhäng­igt myn­dig­hets­ut­öv­ning­en i sam­band med betyg­sätt­ning och någon som inte är du har bestämt hur den ska gå till och hur din lyd­nad ska se ut för att vara accep­ta­bel. Makt är kri­tiskt i det här sam­man­hang­et. Fakta kan inte dis­ku­te­ras på ett vet­tigt sätt utan makt­per­spek­tiv och för­stå­el­se för att det all­tid skett urval, pri­o­ri­te­ring­ar och ide­o­lo­gisk påver­kan när något ser ut som ett fak­tum.

Det är av det här skä­let som fak­ta­be­grep­pet kom­mit att rutt­na, det lever helt enkelt inte upp till för­vänt­ning­ar­na på pålit­lig­het och kraft som de flesta har om inte ock­så sam­häl­le­lig ide­o­lo­gi och makt­ut­öv­ning under­stöd­jer vad som anförs som fak­tum. Att den mak­ten frag­men­ta­ri­se­ras av ny tek­nik och nya faser i den eko­no­miska utveck­ling­en leder till att fak­ta­be­grep­pet som sådant kom­mit att bli mäk­ti­ga­re än vad som påstås vara fak­ta. Det är där­för vis­sa tja­tar om fak­ta, för att det är för­tro­en­de­in­gi­van­de för dem själ­va eller andra och stär­ker till­tron till det bud­skap som fram­förs, trots att fak­ta egent­li­gen är makt, vär­de­ring­ar, data och pri­o­ri­te­ring­ar och annat i en geg­gig gröt som är minst sagt kne­pig att reda ut.

Och i den för­vir­ring­en är det för många jät­teskönt att ha fas­ta dog­mer, tyd­li­ga iden­ti­tets­ska­pan­de påstå­en­de, med mera. På ett sätt är det slut­ske­det på posi­ti­vis­mens död som vi ser omkring oss, och eko­no­miskt och poli­tiskt mäk­ti­ga intres­sen lig­ger i fram­kant i att utnytt­ja situ­a­tio­nen.

Omslagsbilden för det­ta inlägg är Abstract av Kevin Dooley licen­si­e­rad enligt CC BY 2.0

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).