Myten om att alla kan bli vinnare bara de vill

Det finns ing­et utta­lan­de som är så falskt såsom ”Alla kan bli vin­na­re!” Det stäm­mer näm­li­gen inte att alla kan bli vin­na­re: för att någon skall kun­na vin­na, måste någon annan för­lo­ra. I ett sam­häl­le där vi dyr­kar vin­nar­na och höjer dem till sky­ar­na tram­par vi sam­ti­digt ned för­lo­rar­na i smut­sen. Men, utan ett kol­lek­tiv som kan för­lo­ra skul­le ing­en kun­na vin­na. Utan de fat­ti­gas fat­tidom skul­le ing­en kun­na vara rik.

Det går att spe­ku­le­ra i vad det är som gör att vis­sa män­ni­skor har den vil­je­styr­ka som vis­sa har, och lyc­kas ta sig till top­pen oav­sett odds. Eller, för att nytt­ja ett av de vid­ri­ga orden från sälj­språk: ”driv”. Vad är det som får vis­sa att göra allt för att kom­ma upp sig – och var­för gör inte alla så? Och hur många av des­sa män­ni­skor med “driv” läg­ger fru Fortuna krok­ben för och för­döm­mer att för­e­vigt vara en del av de för­lo­ran­de pro­ler­na?

Det finns ett begrepp som kal­las sur­vi­val bias: det inne­bär att det bara är de som över­le­ver som vi ser, som vi upp­märk­sam­mar, som vi ens vet om. Av alla nya före­tag som star­tas går de flesta under: men de få som kla­rar sig, de som blir lyc­ka­de, det är dem som vi ger upp­märk­sammhet och det är de som finns omkring oss i vår var­dag. Detta ger oss en bild av att före­tag i all­män­het lyc­kas, sna­ra­re än som det verk­li­gen är: att de flesta före­tag går under. Hjärnan upp­fat­tar saker som san­na inte genom logisk deduk­tion, utan genom sali­ence, hur ofta den kan min­nas något, min­nas att den sett det, hört det, kän­na igen det. Detta är av sam­ma orsak som vi tror att ris­ken att dö av mord är hög­re än den är, eftersom det är det vi ser på nyhe­ter­na på TV, sna­ra­re än alla som frid­fullt dör i sina säng­ar.

Vissa män­ni­skor kan ald­rig bli vin­na­re. Hur myc­ket driv de än må ha, är de på grund av omstän­dig­he­ter de själ­va omöj­li­gen kan påver­ka, döm­da att stan­na kvar på bot­ten. Det finns sol­skens­hi­sto­ri­er om funk­tions­hind­ra­de per­so­ner som bli­vit kän­da och rika, trots att de växt upp i fat­ti­ga famil­jer; det­ta beror dock inte enbart på deras vil­je­styr­ka utan ock­så på de ytt­re omstän­dig­he­ter som gyn­nat dem. Den effekt som slum­pen har på en män­niskas livs­be­rät­tel­se skall inte underskat­tas – vare den både bra och dålig. Det är dock här det svi­der och ska­ver: slum­pen är något som så gott som igno­re­ras av de libe­ra­la meri­to­kra­ter som pro­pa­ge­rar för att man skall vara sin egen lyc­kas smed.

Livet är ett lot­te­ri och pre­cis som de flesta andra sor­ters lot­te­ri­er är det­ta lot­te­ri rig­gat emot spe­la­ren. Vissa har tur och föds in i såda­na mil­jö­er, vil­ka gör att deras liv blir bra fram­gåns­ri­ka och bekvä­ma bara genom att sät­ta in auto­pi­lo­ten. Att vis­sa av des­sa läg­ger lite extra krut och får det bätt­re ändå för­ne­kar jag inte, men att deras rike­dom och lyc­ka kom­mer an enbart på deras slit är myt och osant. Andra föds med rik­ti­ga nit­lot­ter till alo­ho­li­se­ra­de ensam­stå­en­de möd­rar i fat­ti­ga för­or­ter med för­fall­na sko­lor – eller kanske i ett flyk­ting­lä­ger där det råder svält och misär. Födseln är den första av alla de slump­hän­del­ser som påver­kar oss och vi kan accep­te­ra den som doma­re över våra öden eller änd­ra på den – men att påstå att den är rätt­vis i sitt sätt att för­de­la kan jag inte tän­ka mig någon män­ni­ska göra.

Att slip­pa sjuk­do­mar, att slip­pa bli mob­bad, att ha turen att lära kän­na rätt per­son, des­sa saker, när de sam­las ihop, blir pri­vi­le­gi­er som gör lot­te­ri­et, annars rig­gat emot spe­la­ren, rig­gat till hens för­del. Samtidigt skry­ter des­sa män­ni­skor ofta, och här­le­der sin fram­gång till sitt hår­da slit. Problemet är att för­lo­rar­nas slit, dem vin­na­ren har att tac­ka för att hen kan vara en vin­na­re, inte nämns. Ofta för­kla­rar man det med att den för­lo­ran­de inte sli­tit nog hårt – utan att inse att hen är fast i ett sisy­fos­ar­be­te. Men män­ni­skor vill gär­na kän­na sig rätt­vi­sa och rätt­fär­di­ga, där­för hjäl­per vårt psy­ko­lo­gis­ka själv­för­svar oss med att för­kla­ra och rätt­fär­di­ga den situ­a­tion vi lever i. Vinnare för­leds av sitt inre att se sin fram­gång som fruk­ten av enbart sin egen agens, för att kun­na leva med den orätt­vi­sa som finns mel­lan dem jäm­te för­lo­rar­na.

Om du är en vin­na­re, i vil­ket områ­de du än vun­nit: var tack­sam för att för­lo­rar­na var säm­re än du var, var tack­sam för den hjälp du fått av slum­pen. Se inte ned på dem som inte kun­nat nå top­pen: det är på deras ryg­gar du står, det är de som bär upp dig. Vissa av dem kan ha sli­tit mindre än du, andra mer, för livet är inte rätt­vist – inte hel­ler din vinst.

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).