(S) måste stå emot flyktingfientliga inviter

För någon dag sedan annonserades det att en S-förening bjudit in Tino Sanandaji (hädanefter ”TS”) i anledning av hans bok.

Detta kommenterade jag med att jag tycker att det är befängt att ge honom en sådan plattform, och kommentarsfältet blev snabbt till ett slagfält. Idag behöver jag (och fler med mig) finna mig i att bli uthängd av den högerextrema mobben och av personer som inte fattar att de är del av den eller agerar medlöpare av diverse olika skäl.

Det är okej. Jag kan acceptera det. De flesta av dem förstår inte ens vad de gör, utan följer bara strömmen.

Men det finns en hel del som är problematiskt i den här historien och med den där ökända boken, samt de som fanatiskt försvarar den.

Begreppens ideologiska implikationer

Många anser det oproblematiskt att boken inspirerar till folkmordsretoriska tirader i nyfascisternas led. Antingen så ser de inte vilken effekt marknadsföringen av den har haft på de aktivisterna eller så ignorerar de medvetet den responsen på verket. En hel del verkar vilja gömma sig bakom att TS politiska förslag är en mellanmjölksfacklig önskelista, vilket jag tror är ett tungt vägande skäl till att TS förslag ser ut som de gör.

De tycker att det är en skitsak att marknadsföringen omstöper asyllagstiftningen till att vara ett ”experiment” som går ut på att ta hit folk från ”tredje världen”. Jag håller inte alls med om att det är en term som är passé sedan decennier. Det är så boken marknadsförs. Copytexten man får se hos de stora bokhandlarna kallar en humanitär och individuellt tillämpad lagstiftning för ”Sveriges experiment med storskalig invandring från tredje världen till en välfärdsstat”. Tankefiguren är välbekant för oss som tar antifascism på allvar.

Det är närmast att betrakta som högerextremt allmängods, föreställningen om en ‘import’ av mindervärdiga människor, ett ‘folkutbytesexperiment’ eller ‘vitt folkmord’.

‘Invandraren’ blir den eviga syndabocken

De vill att all samhällsdebatt ska börja med att peka ut ‘invandrare’ som problem och belastning.

Det spelar ingen roll att företagssubventioner, skattefusk, ränteavdrag och jobbskatteavdrag kostar långt, långt mer än flyktingmottagningen. Invandraren ska ha skulden ändå. Det spelar ingen roll att beskattningssystemen och arbetsmarknaden gör kommunal välfärd till ett mindre helvete att finansiera och personalsätta. Invandraren ska ha skulden ändå.

Vi ska idissla invandrarbrott men inte att rättsväsendet isolerar, torterar och dömer fel. Vi ska känna oss hotade av ”tredje världen” men inte den inhemska nationalistiska terrorismen. Vi ska sälja mer vapen per capita än något annat land i världen men samtidigt betrakta asylinvandring som en i lika hög grad kommersiell verksamhet, där vi väger och mäter flyktingar för att se om de kommer att ha ett kneg innan det känns som att de kostar på att försörja dem.

Ett försök att introducera rasism inom arbetarrörelsen

Den där boken inleder med en högerradikal och invandringsparanoid saga, redan i marknadsföringen, men landar i vad som kunde vara en lite feg önskelista från ett fackförbund.

Hur kommer det sig? Vilken målgrupp är det här riktat till? Vad är poängen med att tvinga på en invandringsparanoid motivering på den politiken, som normalt motiveras i termer av lika lön för lika arbete och socialdemokratisk pragmatism?

Min misstanke är att det handlar om att slå in en kil i arbetarrörelsen.

Polarisera äldre mot yngre, de som redan har någotsånär tryggad försörjning mot oss som inte ens räknar med att kunna få någon. De som kan tro att invandraren stjäl från dem och våldtar deras barn mot oss som är tvingade att möta invandrare som är precis som vi. Därför är de politiska förslagen så okontroversiella och tama, de är en lockelse för en vänstersinnad person och boken som sådan kan vara attraktiv för vederbörande om hen också saknar andra argumentationslinjer som leder till samma förslag. Eller inte känner igen förpackningen som nyfascistisk, eller är privilegierad nog för att oroa sig mer för höjd skatt än att bli mördad av en nazist, en sverigedemokratisk stat eller dö under förnedrande förhållanden i moderat välfärd.

Enträgna försök att dölja motiven

På det där slagfältet kunde jag inte få ur författaren varför han valt en såpass kontroversiell marknadsföringstext till sin bok. Han påstod att jag ljög när jag påpekade att många för nyfascismen viktiga röster trängs i hans hyllningskör. I dagarna har det visat sig att han är smartare i förhållande till de som svärmar åt honom än vad Katarina Janouch är.

Hon lämnade inte iterationen av Stå upp för-grupperna som dedikerats till henne förrän hon hamnat i konflikt med gruppmedlemmarna om hur den borde se ut med avseende på ultranationalistisk och partipolitisk propaganda.

TS var smartare och höll distansen redan från början.

Men när man pekar på hans egna kommentarsfält behöver han anklaga en för att ljuga eller ta till andra knep. Som att tillvita socialdemokratin en rasbiologisk historia på klassiskt högerextremt sätt. ‘Du kallar mig nazist men du är minsann än mer nazist än jag är för du är sosse och ni var nazister förr’. Arrangören som bjudit in honom lät det bero men tog sig tiden att påstå att jag var kränkande. Vilket i och för sig kan vara sant men jag har ännu inte sett någon argumentera sakligt för det utifrån vad jag faktiskt skrev i den tråden.

Vad behöver socialdemokratin göra?

Runtom i landet sliter politiker i håret och kvider i ensamma stunder över att vi lever allt längre i ej arbetsför ålder. Det här är något som alla som varit i kontakt med praktisk politik vet. Vi blir fler, vi blir äldre, vi lever längre och vi vill inte lönearbeta ända in i döden, ej heller bli förvarade i ensamhet i anstaltslokaler. Vi behöver uppenbarligen förändra något för att vi inte ska hamna i situationen att det ligger gamla människor och dör i högar vid gathörnen. Vad göra?

Socialdemokratins svar har varit att öka befolkningens storlek och försöka utjämna klassamhällets ojämlikheter efter bästa förmåga, utan att göra skillnad mellan människa och människa. Den som flyr köttkvarnarna i Irak, Syrien eller Jemen har inte mindre rätt till ett tryggt medelklassliv än vad jag har. Antingen så ska vi båda ha det, eller ingen av oss. Jag är inte fri så länge andra är ofria.

TS lösning är en annan.

Han vill att vi ska utnyttja den enorma reservarbetskraft som sitter i koncentrationsläger långt ifrån Sverige genom att sätta upp filter längs gränsen som prövar om den som vill komma hit är tillräckligt lönsam för att också få skydd, eller använda FN som byråkratiskt organ. Argumentationen tar avstamp i skrämseltaktik, kriminalstatistikens överrepresentationstal och andra statistiska knep för att framställa vad några få i en större grupp gör som uttryck för hela gruppens karaktär. Vi ska välja bland de som har skyddskäl och utnyttja situationen att fler och fler flyr de krig vi försörjer med vapen och legitimitet. Om du är drabbad av vår krigföring kan du få skydd om du enligt någon politisk mall verkar se tillräckligt attraktiv ut. Det är ett punkterande av den mänskliga rättigheten att söka asyl, om än via diverse retoriska krumelurer där läsarens känsla är viktigare än vad som faktiskt sägs.

Invandrarföraktet är en dimridå

Beskattningen har vacklat som en lerkoloss i decennier och vi vet att platt beskattning och beskattning på arbete är på väg att haverera som välfärdsfinansiering. Att inför det peka ut invandraren som boven är inte mer än en dimridå som tar blicken från de borgerliga makthavare som sätter käppar i hjulen för att hindra skattereform. De vill se våra gemensamma egendomar ruttna så att de får sälja dem till vrakpris till sina kompisar, och, så att säga, lämna oss åt vårt öde. Att TS föreslår arvs- och fastighetsbeskattning förtar inte att det här är vad han deltar i.

Teknikutvecklingen är oerhört mäktig och bryter ned gamla skydd mot tyranni och förtryck, samtidigt som det för de flesta är svårt att tänka sig någon annan kraft som lösning på sociala spänningar och utmaningar. Mot den bakgrunden är det märkligt att det är socialt utsatta människor från krigshärdar och som flyr misär utpekas som det stora hotet. Den där teknikutvecklingen används ju för att hindra dem från att ta sig hit, hur kan det vara de som är makten vi bör oroa oss för?

Demokratins grundvalar vacklar

Demokratin är i fara. Den som finns. Det finns knappt politiker som vågar tala i annat än konservativa, bevarande termer när de säger demokrati.

Demokratin måste försvaras, värderingar inskärpas, men ingen talar om vad vi ska demokratisera härnäst.

Att tryckfriheten ersatts med en långt snävare och företagsamerikansk masskommunikation problematiseras i stort sett inte. Vi vet att klimatförändringar och krig kommer att driva på den största migration mänskligheten någonsin sett under de kommande decennierna.

Vi borde förbereda oss på att ta emot tiotals miljoner människor i Sverige, för vi kan inte räkna med att andra länder kommer att göra det. Sverige måste bli hela världens socialbyrå, och vara stolt över det. Eller inspirera fler länder till att ta samma ansvar. Något annat alternativ finns inte. När vi ser tillbaka på den här tiden och hur vi bara lunkade på medan miljoner och åter miljoner människor fastnade i läger, utrotningsprojekt och utsugning, så kommer vi att skämmas, och det med rätta.

‘Invandringskritiken’ tystar det humanitära samvetet

Ingen ‘invandringskritisk’ bok i hela världen kan ändra på det här. I bästa fall är en sådan ett nihilistiskt resonemang om hur vi kan tänka för att stå ut med att se medmänniskor drunkna i flykten, bli galna av lägermiljöer och ta till vapen för att åtminstone dö i strid istället för tristess. Det är också en funktion hos den där boken, många av de som intresserar sig för den vill på något plan ha ‘faktatung’ läsning om varför de kan fortsätta ignorera humanitära kriser av en grotesk omfattning.

I den här situationen är det i bästa fall en slags snuttefilt att idissla den där boken. Den är en berättelse för folk som bara måste drömma ihop att det är invandraren det är fel på och inte det mesta annat. Därför är den också ointressant för en socialdemokrat. Ovärdig att ta som ett seriöst bidrag till en livsavgörande, mänsklighetsavgörande, diskussion.

Det är inte ansvarsfullt att använda akademiska meriter till att sälja en sådan berättelse, ej heller att använda de nyfascistiska svärmarna som spinndoktorer för att göra det. Det är direkt ansvarslöst att ge det en scen och legitimitet. Sverige kan bättre och förtjänar bättre. Världen förtjänar bättre än så.

Att förorda humanitär lagstiftning leder till hårda angrepp

Jag tar rätt lätt på nedsättande omdömen om mig. Kalla mig obehaglig, elak och mobbare. Det är lugnt. Mitt liv är kort, jag är snart död och då spelar inget av det någon roll. Men det spelar roll att vi förvarar flyktingar från krig vi försörjer med vapen i koncentrationsläger. Det spelar roll att vi köper sådana förvaringstjänster av diktatorer och banditer. Därför spelar det mig ingen större roll när folk sitter och spekulerar i att jag tog min hustrus efternamn för att jag varit kriminell (det har jag varit, men det var inte därför), eller beskäftigt säger att min profilbild är avslöjande, eller annars hänger ut mig. Det är okej. När jag dör lär jag i vart fall inte vara intresserad av er uppskattning eller vad ni kan ge mig. Era liv är för torftiga för att ni ska kunna lyfta er något över personpåhoppens nivå och det är inte mitt ansvar. Ni är vuxna människor, bete er som sådana.

Det spelar roll att så många svenskar vill tänka på de vi förvarar på sådant vis som våldtäktsautomatoner, galna våldsverkare och sexistiska as. Och bara så. Till äventyrs, när situationen kräver det, kanske också som en potentiell rekryteringsgrund till kneg på samhällets baksida. Men inte mer. Inget eget ansvar, ingen nationell självkritik, bara tjat om hur invandrare är ett hot, en farlig kraft, något som väller in över gränserna i ett storskaligt experiment med massinvandring från tredje världens skumma och farliga avkrokar.

Om de som är tillskyndare av den berättelse TS säljer kallar mig elak och mobbare är det okej med mig. Det är nog så ni borde känna, för ni måste välja, hans berättelse eller min, och eftersom min är välmotiverad återstår…

Avslutande ord

Jag tycker fortfarande att det är befängt att ge det en plattform. Det är inte socialdemokratiskt att lyfta fram resonemang och material av det här slaget som om det är värt att ta på allvar. Att författaren dessutom är lagd åt högerextrem historierevisionism om vårt parti understryker det olämpliga i att bjuda in honom, försvara honom eller acceptera att hans svärmar agerar ostört i ens kommentarsfält. Det bär mig av det skälet emot att ens skriva en sammanfattning av mina perspektiv på boken.

Men här är vi nu.

6 kommentarer Kommentera du också
  1. Det är en klok synpunkt att alla skattesubventioner kostar samhället pengar. Just nu betalar bara en höginkomsttagare 51 % i skatt, d v s subventioneras med 49 %. De pengarna skulle samhället kunna använda till bättre ting än egen vinning för dem som redan har mycket. Drivkraften att arbeta och starta företag ska vara att bygga folkhemmet Sverige. Hand i hand vi vandra mot socialismens förlovade land! ?

  2. Jasså, här bedrivs censur eftersom min tidigare kommentar inte längre finns här! Den var förmodligen obekväm i bloggens syfte!

  3. Tino är väl en av de som har något vettigt att komma med och han har säkert en del att informera socialdemokratiska strutspolitiker om som de gör allt för att se bort ifrån i sin oändliga godhet.

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).