Granskning av Norells och Carlboms studie om Muslimska brödraskapet i Sverige

I början av mars publicerades en beställningsstudie på Myndigheten för samhällsskydd och Beredskaps (hädanefter MSB) webbplats. Där framgår att den ifrågavarande studien är en så kallad förstudie, ett slags preliminärt underlag för vidare forskning på ämnet Muslimska brödraskapet i Sverige.

Syftet med studien är som MSB förklarar det att …belysa Muslimska brödraskapets inflytande och möjliga konsekvenser av detta inflytande i Sverige för att sedan kunna föreslå vidare studier och forskning inom området[1]

Författarna till studien är dr Magnus Norell, docent Aje Carlbom och fil.kand Pierre Durani.

Norell disputerade vid Stockholms universitet i slutet av 1990-talet och har sedan dess bland annat varit anställd vid Försvarshögskolan, MUST och SÄPO. Aje Carlbom är i dag anställd vid Malmös högskola och har disputerat i socialantropologi och forskar om mångkultur och islamism. Pierre Durrani har studerat religionspsykologi vid Uppsalas teologiska institution och skrev sin kandidatuppsats om ayahuasca som religiös copingstrategi.

Norell och Carlbom har bland annat gjort sig kända för att ha försvarat Hanna Gadbans bok Min Jihad. Boken och den efterföljande debatten som Norell och Carlbom deltog i kritiserades på håll. Kritiken grundade sig i att Gadban hade pekat ut oskyldiga personer i hennes bok som sedermera kom att återkallas av publicisten[2] och skadestånd betalades ut. Norell och Carlbom i sin tur kritiserades för att ha beskrivit meningsmotståndare som islamister eller medlöpare av dessa på felaktiga grunder.[3] Den omtalade boken refereras också till i den aktuella studien vi avser granska.

Pierre Durrani beskrivs i sin tur som någon med exklusiv inblick i det muslimska brödraskapets organisation sedan han skildras som en tidigare medlem av den.[4]

Studien saknar vetenskapligt värde

Det svåra i att granska en studie som denna är att den saknar väsentligt underlag att arbeta med. Studiens metodbeskrivning är nästintill obefintlig och är därför problematisk. Forskarna beskriver tillvägagångssättet på ett ytligt och otillfredsställande vis. Det som framgår är att man vänt sig till internationell forskning som namnges i metoddelen och att dessa sedan analyseras. Vilka kriterier man använt sig av i urvalet av forskningen framgår inte.

Likaledes framgår inte vilken analysmetod man använt eller hur analysen har genomförts.

Vi har alltså två etablerade forskare som valt att kringgå praxis för hur forskning bör bedrivas med hänsyn till god forskningssed. Nu menar förvisso MSB och forskarna att denna rapport inte är en forskningsrapport utan en så kallad förstudie. Men rapporten framställs inom en vetenskaplig miljö och ska ligga till grund för vidare forskning och behöver således möta viss standard och kvalité. Ett metodavsnitt måste alltså ändå förklara med vilka verktyg som utgången har nåtts. Är det så att säga en litteraturstudie så har man läst litteraturen, har man gjort en intervjustudie så har man intervjuat människor, är det fråga om en experimentstudie har man en experimentuppbyggnad och filosoferar man i en rapport, då redogör man för premisserna för det filosofiska resonemanget och så vidare.

I metodavsnittet vill vi främst veta hur man har läst, intervjuat, experimenterat och resonerat. Eller för att vara mer banal: en IKEA-bruksanvisning har också ett metodavsnitt. Läser man den förstår man också vilka verktyg som behövs för att montera en möbelpjäs. Rapportförfattarna resonerar över huvud taget inte kring detta, utan staplar till att börja med endast upp vad rapporten bygger på (med andra ord det vi annars brukligt kallar för ”bakgrundsbeskrivning” eller ”tidigare forskning”)

På tal om kvalité så finns vissa principer som forskarsamhället har att beakta. Bland annat ska de metoder som används inom forskningen förklaras och forskaren redovisa hur dessa har genomförts. Det möjliggör för andra forskare att granska forskningens resultat. De metoder som används ska forskaren också hantera på ett anständigt sätt och empiriskt material ska på ett systematiskt och kritiskt vis analyseras med preciserad analysmodell.

Resultat, tolkning och analys får aldrig återges på felaktig eller manipulerad grund för att anpassas till den egna tesen. Inte heller ska en forskare enbart hänvisa till sådan forskning som stödjer forskarens utgångspunkt/hypotes. Även den forskning som talar emot forskarens hypotes ska redovisas.[5]

Studien i fråga är en principiell dispositionskollaps. Först presenteras en tematisk inledningsbeskrivning varefter metodavsnittet introduceras. Därefter inlogeras den formella inledningsdelen i texten. Det måste också anmärkas på att formalia på titelbladet är fullt av felstavningar och att indexet genererats per automatik i textredigeringsprogrammet. Det gör att upplägget ser rörigt ut. Titelcitatet figurerar exempelvis ånyo i innehållsförteckningen och så vidare.

Rapporten saknar dessutom en så kallad executive summary eller abstract på ett par hundra ord som distinkt och begripligt bestämmer ämnet, dess omfattning och avgränsningar, metoder, teoretiska utgångspunkter och preliminära resultat.

Vid ett tillfälle skriver någon av författarna kryptiskt, vem denne är framgår inte, att man har tillskansat sig olika former av empiriska och teoretiska erfarenheter om islamism i olika sammanhang. Man utvecklar inte vad det innebär eller vad det är för metod. Teoretiska erfarenheter kan väl närmast beskrivas som att ha en intuition om något, upprepade gånger? Detta oklara något i metoddelen är något som alla tre författare har tillägnat sig själva.

Men ur vad, var och när? Finns det en inrättning vetenskapliga metoder om hur man tillägnar sig ”teoretisk erfarenhet”? Går den att upprepa och tillämpa på annat källmaterial än andra politiska rörelser än MB? Detta är en viktig invändning, man kan nämligen inte hitta på en metod till sitt källmaterial som inte går att verifiera, återupprepa eller tillämpa på annat material utan att nå samma resultat eller falsifiera dem.

Vad gäller Durranis funktion i metoden framgår att han har ett perspektiv från insidan, som de uttrycker det, ”inifrån”.  Den är en håglös beskrivning, och förklarar närmare bestämt inte med akademisk nomenklatur om det är en emisk förståelse eller vad det är. I vart fall berättas inget om hur denna förståelse för MB blir en metodisk tillgång i rapporten.

I anslutning till att beskrivningen av Durrani avslutas, lägger man till den något märkliga och motsägelsefulla delen om deras delade slutsatser:

”Vi har diskuterat våra respektive erfarenheter vid flera tillfällen de senaste två åren och konstaterat att vi, oberoende av varandra, har dragit ungefär samma slutsatser om rörelsens europeiska/svenska verksamhet”

Här framgår inte att man dragit samma slutsatser oberoende av varandra. Tvärtom synes att man vid flera tillfällen har överlagt. Hela utgångspunkten motsägs just av att man har träffats för att diskutera. På nätet eller annanstans. Det signalerar att man har koordinerat sina synpunkter. Dessutom är en diskussion ingen metod.

På sidan två förklaras dock vid ett tillfälle mer ingående vad man avser att tillämpa för metod. Man skriver att det är en kunskapsöversikt. Dock redovisar man aldrig på vilka grunder denna har producerats. Hade man istället sagt att kunskapsöversikten sammanställdes genom att använda vedertagna bibliografiska databaser och google scholar, biblioteksstudier och pressklipp i databasen Media Retriever och öppna webbkällor och att den bygger på källor som har genererats genom PD:s emiska innanför-perspektiv hade det varit fråga om en översikt. Validitet kan dock inte falsifieras, men den har likväl ett evidensvärde.

Avslutningsvis.

Metoddelen lyckas inte att övertyga om att det finns en trovärdig metod varigenom resultatet har producerats. Alla de lösa trådarna i resonemanget öppnar upp för att rapportens innehåll har framtagits med en egendomlig och godtycklig metod. Det är ett avsteg från praxis och särskilt så när premissen bygger på att det finns en hotbild mot Sverige som är föremål för studien där lömska grupperingar i form av religiösa extremister verkar i det dolda i Sveriges samhälle. Kravet på metodisk konsistens och evidensbaserade resonemang torde vara extra högt i detta fall, sett till vad det skulle innebära om det stämde. Genom att inte leverera i detta avseende är hela utgångspunkten för rapporten missvisande och felaktig, den är till och med icke-existent.

Bristande eller inga källor alls

Vad gäller förfarandet med källor i rapporten finns åtskilliga brister. Det tycks som att frånvaron av kritiska reflektioner kring dessa framställer urvalet som ensidigt och därför som färgat av sitt syfte. Ingenstans i texten förhåller man sig kritisk till underlaget och man presenterar aldrig vilka kriterier man använt sig av när källorna har valts ut.

Vid en närmare granskning av grundvalen kan man se att det på klandervärt vis refereras till saker man saknar stöd för, som det förefaller beror på att man söker styrka antaganden som författarna redan har.

Vid ett tillfälle refererar exempelvis författarna till en artikel om muslimsk representativitet i mediala sammanhang och man menar att radioprogrammet medierna i p1 och artikeln ifråga beskriver en överrepresentation av muslimska brödraskapet i svensk media när så inte är fallet. Istället listas bara ett antal organisationer i artikeln, inget annat. Författarna förser alltså källorna med information som de inte själv beskriver.[6]

Vad gäller anvisningen till programmet medierna i P1 går det till ett reportage som gästas av bland andra dr Mohammad Fazlhashemi som gästtalare och han vet vi ju dessutom är en av de drygt tjugo forskare som motsatt sig denna studie. [7] Programmet är i sin helhet en kritik av att för få muslimer täcks in och beskrivs i media med anledning av att specifika organisationer anlitas som representanter.

Den kanske mest anmärkningsvärda källhanteringen ser vi på sidan 8 i rapporten. Där hänvisar en av skribenterna till forskaren Roel Meijer med syfte att karaktärisera rörelsen som homofobisk, reaktionär och vill införa sharia etc. Det är genom honom som man bekräftar bilden av BM som en farlig organisation. Problemet för Norell et al är att de har valt att körbärsplocka delar av texten för att det ska passa deras syfte. Meijer skriver om det som lämnats ute:

“a new strategy of the right side of the political spectrum is to accuse Brotherhood-affililiated organisations of being homophobic, sectarian and reactionary (turning the clock back)”

Detta är något man undanhåller från de svenska läsarna.

Det här betyder att Norell med fler reproducerar det som Meijer skriver är ett tillvägagångssätt som karaktäriseras av ytterhögern. Men innebär det att Norell med fler är ytterhöger? Betyder det att Norell med fler undanhåller kritisk information från sina läsare? Innebär det att Norell med fler är och gör både och?

Vidare förhåller man sig helt oproblematiskt till underlaget i det att källor som Gadbans Min Jihad, som mottagit kritik som lett till ett omarbetande av boken, läggs fram utan motivation. På det ska läggas att samma typ av okritiska källhänvisning görs till den antimuslimska tankesmedjan Gatestone Institute[8] som huserat författare som Ingrid Carlqvist och den amerikanska opinionsbildaren Robert Spencer, som beskrivs som en ’muslim-basher’ av Southern Poverty Law Centre.[9]

Ett stort antal påståenden görs i studien som helt saknar täckning. Exempelvis hävdar man att studieförbundet Ibn Rushds ledning till fullo styrs av Muslimska brödraskapet.[10] Samma anklagelse riktas även mot Sveriges unga muslimer (SUM) som utan vidimering påstås toppstyras av brödraskapet.[11] Listan kan göras lång.

En betydelsefull anmärkning behöver också göras kring påståenden som görs eller insinueras om de svenska grupperingars målsättningar. Vid ett tillfälle sägs att brödraskapsaktivisterna, dvs. alla som inbegrips av MB: s toppstyrda organisation och alltså SUM med fler, på policygrund och på uppmaning av sh. Qaradawi, en central och likaledes kontroversiell ledare, avser upprätta ett kalifat. Det är en anklagelse som genomgående lämnas ostyrkt. [12]

En annan aspekt som ytterligare bör nämnas i sammanhanget är att det aldrig framgår vem som säger vad i rapporten. Vi har alltså tre författare av en studie men vi får aldrig veta vilka delar som författats av de enskilda skribenterna. Istället lämnas vi med ett slags gemensamt tillstyrkande som beskrivs i metoddelen där författarna sägs ställa sig bakom den.

Det blir ett omvänt verifierande. Istället för att utomstående ges utrymme att granska metod och tillvägagångssätt nöjer de sig med det. Som ett slags hänvisade till egen auktoritet.

Slutligen bör det tilläggas att MSB redan vid årskiftet 2000 publicerade en studie i källkritik av Styrelsen för Psykologiskt Försvar[13]. I den beredningen framlades riktlinjer för källkritisk metod för praktiskt användande som vi kan anta att MSB ställer sig bakom varför det också ter sig orimligt att de lät publicera denna förstudie.

Kvantifiering, variation och attityd

Som avslut ska vi titta på attityden och kvantifieringen som förmedlas i rapporten men också på variationerna bland de olika MB-rörelserna. Vid ett tillfälle lämnas läsaren med uppfattningen, direkt tagen ur texten, att de olika muslimska organisationer som artikelförfattarna anklagar för att väsentligen vara Muslimska brödraskapet, på föreslaget konspiratorisk grund från författarnas sida, antar bokstavskombinatoriska namn[15] för att förvirra det europeiska samhället.

Det insinueras också att dessa organisationers inslagna strategi vad gäller bekämpning av fördomar eller islamofobi och kontrollen över representationen av islam i samhället är negativ normalisering sett till hur islam egentligen krockar med västerländska ideal.[16] I själva verket skönjes en kritik av själva begreppet islamofobi som sådant med att det skulle vara ett sätt att tysta islamkritiker. Att politiska organisationer som SUM faktiskt agerar i en demokratisk miljö och opinionsbildar inom ramen för det demokratiska samhället ses snarare som en slags ”double-speak” på lösa grunder inför västerländska makthavare[17].

Detta oaktat det faktum att Tunisiens brödraskap i form av Ennahda som ingår i Europeiska islamiska fatwarådet (ECFR) som också benämns i rapporten, överlämnade det politiska styret under demokratiska former när det begav sig, oberoende av svenska makthavare[18]. Det är också på grund av denna variation av brödraskapsrörelser och den självbild som existerar på håll inom den[19] som sammanförandet av MB med svenska muslimska organisationer framstår som enahanda tolkad.

Visserligen finns MB i Sverige med faktiska medlemmar, det vore konstigt att anta något annat. Men hur många dess faktiska medlemmar är och huruvida attityderna och uppfattningarna i de leden kan ses som homogena eller ej, det är något som Norell, Carlbom och Durrani aldrig kvantifierar. Istället spekulerar man bara i sådant som att det kan vara så att vissa muslimer försvarar MB utan att för den delen vara medlemmar och att stödet således är större än exempelvis de svenska organisationerna.

Jag vill tacka professor Önnerfors för den tid han har lagt ner på att diskutera de här frågorna med mig. Jag vill också tacka honom för saker han uppmärksammat men som jag har missat tidigare.

Källförteckning

[1] https://www.msb.se/sv/Om-MSB/Nyheter-och-press/Nyheter/Nyheter-fran-MSB/MSB-om-forstudien-Muslimska-brodraskapet-i-Sverige/

[2] http://www.dn.se/dnbok/min-jihad-dras-tillbaka-boken-ar-ett-intellektuellt-missfall/

[3] http://www.gp.se/nyheter/debatt/inte-sexism-att-lägga-fram-fakta-1.131154

[4] Muslimska brödraskapet i Sverige, Norell et al. s.2

[5] Gustafsson, Hermerén & Petersson. 2005. Vetenskapsrådets rapportserie nr 1. Vad är god forskningssed? Synpunkter, riktlinjer och exempel

[6] Muslimska brödraskapet i Sverige, Norell et al, s.11

[7] http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2017/03/debatt-undermalig-forskning-i-svensk.html

[8] Muslimska brödraskapet i Sverige, Norell et al, s.4

[9] https://www.splcenter.org/fighting-hate/extremist-files/individual/robert-spencer

[10] Muslimska brödraskapet i Sverige, Norell et al, s.11

[11] Ibid, s.12

[12] Ibid, s.15

[13] https://rib.msb.se/dok.aspx?Tab=2&dokid=27968

[14] https://rib.msb.se/filer/pdf/27968.pdf s.26

[15] Muslimska brödraskapet i Sverige, Norell et al, s14

[16] Muslimska brödraskapet i Sverige, Norell et al, s.21

[17] Ibid, s.8

[18] http://foreignpolicy.com/2016/03/31/how-tunisias-islamists-embraced-democracy-ennahda/

[19] https://www.nytimes.com/2017/02/22/opinion/i-am-a-member-of-the-muslim-brotherhood-not-a-terrorist.html?_r=0

8 kommentarer Kommentera du också
  1. Tänk att kunna få ihop så många ord om en förstudie. Vad ska det då inte kunna skrivas om en verklig vetensaplig undersökning?

  2. Mycket bra genomgång. Den hade kunnat göras längre dessutom. Exempelvis tar du inte upp deras hänvisning till bloggen ”ledarsidorna” och det faktum att de framställer ett påstående som kommande från en rapport som lagts upp på den bloggen när det i själva verket kommer från bloggskribenten själv.

    Vidare så ifrågasätter rapporten mot slutet muslimers mänskliga och demokratiska rättigheter.

    1. Hej och tack fär dina synpunkter. Det beslutades med avvägning att inte ta med det. Det fanns en del som föll undan på grund av tid med mer.

      Dock finns diskussioner om att det ska bli en separat sak av det framöver.

      Den senare delen av ditt i inlägg är däremot något jag glömde bort helt. Funderar på om vi inte ska ha med det ändå.

  3. Detta är titeln på en artikel av en av ”granskarna”: Civilsamhällets ”smutsiga baksida”? Den tyska PEGIDA-rörelsen utmanar begreppen
    Denna person har ju en starkt vinklad infallsvinkel och känns inte trovärdig när det kommer till att granska en text som kan anses islamkritisk. Se dig gärna om i världen idag. Lös på lite. Återkom sedan gärna när du kommit till insikt gällande islam och muslimska Brödraskapet.

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).