De 10 viktigaste anledningarna till att MSB:s “förstudie” hör hemma i papperskorgen

Tidigare i dag och den 9 mars pub­li­ce­ra­de vi veten­skap­li­ga gransk­ning­ar av Norells och Carlboms för­stu­die om Muslimska bröd­ra­ska­pet i Sverige som leve­re­rats till MSB.

Dessa gransk­ning­ar visar med all önsk­värd tyd­lig­het att stu­di­en inte hål­ler måt­tet som veten­skap. Trots det­ta häv­das det att stu­di­en ändå på något annat vis än det veten­skap­li­ga skul­le vara bra och vik­tig.

Därför har vi nu sam­man­ställt en lista på topp 10 argu­ment för var­för stu­di­en sak­nar vär­de, även för MSB:s arbe­te utan­för den aka­de­miska värl­den.

1. Slutsatserna stämmer inte med verkligheten

Studien har hän­vi­sats till som det länge efter­läng­ta­de bevi­set kring Muslimska bröd­ra­ska­pets makt och utnytt­jan­de av skat­te­peng­ar i Sverige. Men det finns inte ETT ENDA bevis, ing­en inter­vju eller citat eller fält­stu­di­um , abso­lut ingen­ting, som bevi­sar det­ta. “Forskarna” häv­dar att det­ta inte behövs då det är “väl­kän­da fak­ta”. “Fakta” som dis­ku­te­ras myc­ket inten­sivt i den rasis­tis­ka bloggo­sfä­ren och mus­lim­ha­tan­de nät­fo­rum, och som där upp­fat­tas som okon­tro­ver­si­el­la fak­ta om man häng­er myc­ket där. Men inte sådan fak­ta som kan påvi­sas någon­stans där bevis krävs (som i forsk­ning, i dom­stol osv). Saker blir inte san­na bara för att de upp­re­pats väl­digt många gång­er.

I punktform:

  • Studien hän­vi­sar till åsik­ter, ofta för­fat­tar­nas egna debattar­tik­lar som om det vore fak­ta.
  • Studien häm­tar fak­ta från böc­ker som inte finns (!) (t.ex. hän­vi­sar för­fat­tar­na till en bok av Lorenzo Vidino 2012 vid fle­ra till­fäl­len men han gav inte ut någon då, se mer här).
  • Studien häm­tar fak­ta som inte finns i käl­lor­na de hän­vi­sar till (se mer här)
  • Studien hän­vi­sar till citat som ver­kar påhit­ta­de, som per­so­ner ska ha sagt i “ara­bis­ka medi­er”. Vilka medi­er, när det­ta skul­le ha sagts eller nåt annat som gör att det går att kol­la finns inte. Däremot är cita­tet van­ligt före­kom­man­de på flas­h­back -och i en debattar­ti­kel av Carlbom själv i Dagens sam­häl­le.
  • Studien län­kar till boken Min Jihad, en bok som för­fat­tar­na age­rat tales­per­so­ner för i offent­lig­he­ten, som mött hård kri­tik, bl.a. för att ha sam­ma typer av metod­pro­b­len som för­stu­di­en själv och för att ha ore­do­vi­sa­de “extrahjär­nor” som bidra­git med delar av tex­ten och som dra­gits till­ba­ka av för­la­get pga fals­ka utpe­kan­den av oskyl­di­ga.
  • Studien använ­der hell­re mus­lim­fi­ent­li­ga käl­lor än veder­ta­gen forsk­ning, då de stäm­mer bätt­re med tesen för­fat­tar­na vill ro hem. Källor som Gatestone Institute, en counter­ji­ha­dis­tisk sam­man­slut­ning med unge­fär sam­ma tro­vär­dig­het som Avpixlat eller den tvi­vel­ak­ti­ga blog­gen ledar​si​dor​na​.se (då för­fat­tar­na själ­va är akti­va skri­ben­ter för den­na anti-isla­miska blogg och akti­va i isla­mo­fo­ba tan­kes­med­jan Cured, se här och här, blir det extra skumt)
  • Och så vida­re.

2. Slutsatserna var givna av MSB på förhand och skulle bevisas

Att för­fat­tar­na har en ide­o­lo­gisk agen­da råder ing­en tvi­vel om, inte minst de många debattar­tik­lar­na de skri­vit (och använ­der som käl­lor) vitt­nar om det­ta. Men även i MSBs upp­drags­be­skriv­ning finns slut­sat­ser redan giv­na. Läs mer här.

3. MSB:s studie påstår att islamofobi inte finns utan enbart är ett påhittat begrepp

Studien näm­ner kon­se­kvent begrep­pet “isla­mo­fo­bi” med cita­tions­tec­ken, som om kul­tur­ra­sism gente­mot mus­li­mer inte alls fanns. Så här skild­ras det i “för­stu­di­en”:

Handlingsmönstret som utveck­lats under sena­re år är att akti­vis­ter­na i rörel­sen avfär­dar alla for­mer av kri­tis­ka syn­punk­ter av islam eller av akti­vis­ter­nas prak­tik med ter­men ”isla­mo­fo­bi”. Termen, med sen­ti­da ursprung hos den brit­tis­ka tan­kes­med­jan The Runnymede Trust, används av islams ”för­svars­ad­vo­ka­ter” för att under­mi­ne­ra per­so­ners moral istäl­let för att dis­ku­te­ra sak­frå­gor. Just där­för är den ock­så effek­tiv för MB:s akti­vis­ter som använ­der den i arbe­tet med att för­sva­ra sitt isla­mis­tis­ka pro­jekt. Med hjälp av ter­men kan de spri­da den fel­ak­ti­ga upp­fatt­ning­en att de är van­li­ga mus­li­mer som är utsat­ta för ”isla­mo­fo­bi” sna­ra­re än att de omfat­tar en sam­hälls­för­änd­ran­de ide­o­lo­gi.

4. Mångfald, exemplifierat med personer med “annan sexuell läggning” och “funktionsvarierade”, pekas ut som ett problem (!)

Det här styc­ket är ett tyd­ligt exem­pel på att det­ta är en ide­o­lo­gisk och inte en veten­skap­lig pro­dukt. Ett debat­tin­lägg, inte en för­stu­die. Att män­ni­skor ska ha rätt att orga­ni­se­ra sig uti­från ställ­ning som utsatt eller mino­ri­tet, och leva sitt liv som alla andra eller som sub­kul­tur, få sär­skil­da behov till­freds­ställ­da eller rät­tig­he­ter garan­te­ra­de finns det inte plats för i en mono­kul­tur. Så här skri­ver “för­stu­di­ens” för­fat­ta­re:

Termen mång­fald är mer post­mo­dern då den möj­lig­gör ett inklu­de­ran­de av fler ”iden­ti­te­ter” i beskriv­ning­en av den kul­tu­rel­la och reli­giö­sa plu­ra­lism som präg­lar dagens svenska befolk­ning. Inte bara etnisk och reli­giöst annorlun­da invand­ra­re ingår i dagens svenska ”före­ställ­da gemen­ska­pen” utan ock­så funk­tions­va­ri­e­ra­de per­so­ner och män­ni­skor med en annan sex­u­ell lägg­ning har sin giv­na plats i ett ”sam­häl­le präg­lat av mång­fald”. Men obe­ro­en­de av vil­ken term man väl­jer att använ­da så finns det en eta­ble­rad struk­tur av vär­de­ring­ar hos lan­dets poli­tis­ka elit som sti­pu­le­rar hur man som med­bor­ga­re bör för­hål­la sig till ”mino­ri­te­ter”. Viktiga vär­den som lyfts upp av många är att visa ”accep­tans” och ”tole­rans” inför med­bor­ga­re som i någon mening avvi­ker från mainstream. Att mino­ri­te­ter ska erbju­das kul­tu­rel­la och reli­giö­sa ”rät­tig­he­ter” av sam­häl­let för att kun­na ”beva­ra” kanske till och med ”utveck­la” sin spe­ci­fi­ka livsstil är ock­så ett vär­de många sym­pa­ti­se­rar med. Men även om man i grun­den anser att det finns pro­blem med de här vär­de­ring­ar­na är det av poli­tis­ka skäl utomor­dent­ligt svårt att kri­ti­se­ra dem i offent­li­ga sam­man­hang.

5. Centrala begrepp definieras inte

Islamism är tex ett sam­lings­be­grepp för en rad oli­ka poli­tis­ka inrikt­ning­ar med oli­ka syn på och mål för sam­häl­let, men defi­nie­ras inte och används dess­utom lite oli­ka på oli­ka stäl­len i stu­di­en i syf­te att fram­stäl­la det som att även myc­ket vaga kopp­ling­ar till mode­ra­ta for­mer av isla­mism per defi­ni­tion är sam­ma sak som våld­be­ja­kan­de och ter­ror­fö­re­språ­kan­de. Denna vaga defi­ni­tion av isla­mism blan­das sedan ihop med islam, och det som de vill defi­ni­e­ra som en “isla­mis­tisk” rörel­se tycks gång på gång vara sam­ma sak som samt­li­ga mus­lims­ka orga­ni­sa­tio­ner, som i mening­en “Den här typen av ‘själv­vik­ti­mi­se­ring’ ver­kar domi­ne­ra i hela den isla­miska rörel­sen, något som inne­bär att de ser sig själ­va som per­ma­nen­ta offer som väg­rar att accep­te­ra att de har ett eget ansvar för sin belä­gen­het” (sic). Detsamma gäl­ler för en lång rad begrepp, som i det att de inte defi­nie­ras kan använ­das för att peka ut sken­ba­ra sam­band.

6. Skräckpropaganda

Eliten!
Sharia!
Identitetspolitiska väns­tern!
Kalifat!
Polemisk reto­rik om struk­tu­rell rasism!
Jihad!
Vithetskritik!

Saker för­fat­tar­na vet låter läs­ki­ga i mång­as öron har de använt som en slags skräck-kryd­da. Att och hur alla des­sa ord används visar om inte annat tyd­ligt vil­ken typ av sam­man­hang och nät­fo­rum för­fat­tar­na rör sig till var­dags.

7. Intervjuer hade behövts, men inte en enda intervju har gjorts.

Personer och indi­vi­der hängs ut helt ohör­da. Inte EN ENDA svensk mus­lim har inter­vju­ats. Det ver­kar fin­nas en berö­rings­skräck. En stu­die som gör anspråk på att kart­läg­ga behov av vida­re forsk­ning måste ha någon form av kon­takt med den mil­jö som ska under­sö­kas. Mer än bara någon som hop­pa­de av för 20 år sedan.

8. Pierre Durrani påstås vara vittne, men avger inget vittnesmål.

En av med­för­fat­tar­na, som inte synts i debat­ten kring boken, påstås ha ett “ini­från” per­spek­tiv då han själv varit med­lem i en av de utpe­ka­de orga­ni­sa­tio­ner­na under några år. Detta har i debat­ten lyfts som full­god ersätt­ning för att ha fak­ta från lit­te­ra­tur eller inter­vju­er. Men vil­ka av de påstå­en­den som fram­ställs i stu­di­en som kom­mer från hans erfa­ren­he­ter fram­går inte. Så san­nings­hal­ten i hans vitt­nesmål, eller san­no­lik­he­ten i att han skul­le kun­na ha kun­skap om det stu­di­en slår fast går inte att bedö­ma.

9. En bärande metod påstås vara “diskussion”.

Diskussion är inte en metod. Intervjuer, lit­te­ra­tur­stu­di­er, enkä­ter, fält­stu­di­er är meto­der. Interna spe­ku­la­tio­ner kan vara ett sätt att kom­ma på hypo­te­ser, men sen måste du hit­ta nåt som bevi­sar, eller i alla fall tyder på det du fan­ti­se­ra­de ihop stäm­mer. Men det ste­get tar för­fat­tar­na inte. Studien för­blir där­för på hypo­tes-sta­di­et.

10. Integritetskränkningar

Personer och orga­ni­sa­tio­ner döms inte bara, utan hängs även ut offent­ligt som far­li­ga för sam­häl­let. Om det hade fun­nits belägg för miss­tan­kar­na så bor­de det vara en frå­ga för säker­hetspo­li­sen. MSB ger istäl­let närig åt pöbel­tri­bu­na­len.

Sammanfattning

Författarna har i två års tid, utan empi­ris­ka käl­lor, men till­sam­mans med varand­ra, kokat ihop en gemen­sam bild av situ­a­tio­nen som de inte anser sig behö­va bevi­sa.

Sen får de en kvarts mil­jon av MSB för att kraf­sa ner det­ta på pap­per, utan att ens stav­nings­kol­la.

Men eftersom det är “fors­ka­re” och en myn­dig­het (som vis­ser­li­gen skju­ter ifrån sig allt ansvar, men ändå) som står bakom, och så många vill att det ska vara sant, så sprids stu­di­en ändå som san­ning.

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).