Vem är tärande “nysvensk”?

Ann Heberlein gjor­de en sta­tusupp­da­te­ring i dag med föl­jan­de lydel­se

Vaknar till gläd­je­bu­det att “fler ska få bidra mer”. Jamen HURRA! Har V kom­mit på något fif­figt sätt att se till att fler nysvenskar kom­mer i arbe­te? Där har vi näm­li­gen en stor grupp som bara tär, inte när – inte minst kvin­nor. Alla måste arbe­ta, kvin­nor och män, oav­sett etni­ci­tet, om vi ska kun­na bibe­hål­la väl­fär­den. Men nej. V höjer skat­ter­na – för “högin­komst­ta­ga­re” som tjä­nar mer än 38 200/​månaden. Tack. Jag är så tack­sam över att få bidra ännu mer.

Det finns ganska myc­ket att säga om det­ta.

Vilka är det som avses med “nysvenskar” här?

Jag kan tän­ka mig två alter­na­tiv. Antingen så är det frå­ga om Per Engdahls Nysvenska rörel­sen, en fascis­tisk utom­par­la­men­ta­risk orga­ni­sa­tion som idag hör till de mer obsky­ra delar­na av svensk extrem­hö­ger. Det är san­no­likt inte des­sa hon syf­tar på, om hon ens kän­ner till dem, bland annat för att hon menar att det syf­tar på “en stor grupp”.

Desto mer tro­ligt är det att hon syf­tar på per­so­ner som invand­rat till Sverige och där­ef­ter erhål­lit med­bor­gar­skap. Förmodligen impli­ce­rar det utländsk födel­se­ort och exklu­de­rar per­so­ner som fötts här men bytt med­bor­gar­skap och sedan skaf­far svenskt med­bor­gar­skap igen, men det är svårt att utlä­sa av hen­nes text pre­cis vil­ka hon menar.

Hur som helst, det finns ett par oli­ka uttrycks­sätt i med­de­lan­det. Vissa delar är uppen­bart iro­ni­se­ran­de, som att hon är tack­sam över att even­tu­ellt kanske behö­va beta­la en ytter­li­ga­re lite stör­re andel av sin (tro­ligtvis i huvud­sak skat­te­fi­nan­si­e­ra­de) inkomst i skatt någon gång fram­ö­ver. Sentensen om att nysvenskar bara är täran­de ver­kar dock inte vara tänkt att tol­kas på det viset, utan den fram­står mera som ett krasst sak­på­stå­en­de med en enkel kva­li­fi­ce­ring, ‘sär­skilt de nysvenska kvin­nor­na är täran­de’.

Eftersom det­ta täran­de inte pre­ci­se­ras kan vi med vis­st fog anta att hon för­vän­tar sig att tex­tens mål­grupp kan fyl­la i det­ta själv, av vil­ket jag utlä­ser att jag inte ingår i mål­grup­pen. För jag blir nyfi­ken på just det­ta. Gissningsvis syf­tar hon på hem­ma­fru­ar med utländsk bak­grund. Som kan antas arbe­ta myc­ket i hem­met, med oav­lö­na­de syss­lor som att stä­da, ta hand om små barn, göra inköp och laga mat åt res­ten av famil­jen. De kan ock­så antas spen­de­ra det mesta av de pen­ning­me­del de kom­mer över på (egen och and­ras) kon­sum­tion, vil­ket bety­der mom­sin­täk­ter direkt till sta­ten.

Är det det­ta som avses med täran­de? Jag tror inte det. Så vad är det då? Såvitt jag kän­ner den publik hon under det senas­te året vänt sig till hand­lar det om “bidrag”. Eller som vi väns­terex­tre­mis­ter med abnor­ma agen­dor kal­lar det, soci­al­för­säk­ring­ar. Jag gis­sar att det är tan­ke­fi­gu­ren ‘utländsk kvin­na med mas­sor av barn som får tret­tio lax skat­te­fritt var­je månad att sät­ta sprätt på’ som spö­kar i den aktu­el­la dis­kur­sen. Åtminstone fin­ner jag det osan­no­likt att hen­nes till­tänk­ta publik kan tän­ka på något annat när den läser med­de­lan­det.

Och den tan­ke­fi­gu­ren trum­far i de kret­sar­na såda­na trista eko­no­miska reso­ne­mang som att ‘ökad efter­frå­gan och ökad kon­sum­tion i sam­häl­let ökar den eko­no­miska till­väx­ten’. För slut­sat­sen måste kun­na bli att utlän­ning­ar och de som en gång varit såda­na är lite säm­re och något slags täran­de can­cer i den stac­kars natio­nen, och då kan man inte ano­ny­mi­se­ra per­so­nen som finns bakom den där kon­sum­tions­ök­ning­en eller efter­frå­geök­ning­en i eko­no­min. Dess ‘etni­ci­tet’ eller ‘ras’ eller ‘här­komst’ måste beva­ras, behand­las som fun­da­men­tal och essen­ti­ell. Vissa blir nysvenskar, andra blir med­bor­ga­re, trots att de alli­hop egent­li­gen är med­bor­ga­re.

Varför är det vik­tigt för en lek­tor i etik att göra skill­nad mel­lan med­bor­ga­re och med­bor­ga­re? Varför är det inte de rörel­se­hind­ra­de hon tar sik­te på? Eller små barn? Från tio­års­ål­dern kan man ju utföra enkla­re arbets­upp­gif­ter, eller hur? De måste ock­så dra sina strån till stac­ken, den som inte arbe­tar skall hel­ler inte äta, och den som tär ska veta det. Vad är det här för etik, egent­li­gen? Och var­för är det sär­skilt vik­tigt att for­mu­le­ra den uti­från födel­se­ort som huvud­sak­lig menings­bä­ran­de kate­go­ri?

Vad bru­kar vi kal­la det när vi som sam­häl­le gör skill­nad på folk och folk med avse­en­de på födel­se­ort, etni­ci­tet, här­komst, ras, och så vida­re.?

Och är det inte ock­så så att vi av hen­nes med­de­lan­de, med mera, kom­mer att miss­tän­ka att hon inte avser, säg, var­je britt som flyt­tar hit och blir med­bor­ga­re? Varje chefs­re­kry­te­ring från utlan­det till stör­re IT-före­tag som ock­så bli­vit med­bor­ga­re?

Det ankny­ter till det där om vil­ken tan­ke­fi­gur det för­mod­li­gen hand­lar om, ara­bis­ka och nord­af­ri­kanska kvin­nor med sto­ra klä­der som ald­rig löne­ar­be­tar men ändå lever som drott­ning­ar på and­ras under­kas­tel­se under tvång­et att säl­ja arbe­te. Tanken är litegrann att visa på hur det är en under­lig­gan­de för­ut­sätt­ning för att hen­nes med­de­lan­de ska vara begrip­ligt för någon över­hu­vud­ta­get.

För det är ett kate­go­riskt påstå­en­de hon gör, hit­tar du en nysvensk så är det helt säkert och obe­vek­ligt så att den per­so­nen är en för­lust­af­fär för sam­häl­let. Vilket är en upp­fatt­ning som en del har, de säger sig vil­ja depor­te­ra sto­ra mäng­der män­ni­skor och sådant. Eftersom påstå­en­det är kate­go­riskt och impli­ce­rar att det finns en slags etni­ci­tets- eller här­komst­av­gräns­ning som exklu­de­rar exem­pel­vis den nya utlands­re­kry­te­ra­de börs-VD:n som valt att bli med­bor­ga­re efter några år så kan vi med vis­st fog miss­tän­ka att det är per­so­ner med såda­na för­ut­fat­ta­de mening­ar som är mål­grupp.

Förutsatt att hon tänkt ige­nom sitt med­de­lan­de och inte skri­vit rakt ur hjär­tat utan en tan­ke på vare sig mål­grupp, ord­val eller vär­de­ringsläc­ka­ge. I sådant fall…

I själ­va ver­ket bety­der ‘täran­de’ för­stås något i stil med att de inte löne­ar­be­tar och där­för inte är till gagn för några kapi­ta­lis­ter som ploc­kar av dem mer­vär­det av deras arbets­kraft (dvs. dif­fe­ren­sen mel­lan löne­kost­na­der­na och vad det inköp­ta arbe­tet varit värt för bola­get). Alla som arbe­tar gra­tis och fri­vil­ligt bjus­sar ju på sin arbets­kraft och ger bort den till oss andra, vil­ket rim­li­gen bor­de vara näran­de för oss och kanske sam­häl­let i stort. Om någon gör en annan en tjänst är det nor­malt inte så att vi kal­lar det för en otjänst, så att säga.

Eller för att ta en av mina favo­ri­ter bland reto­ris­ka figu­rer, du kal­lar det knap­past för täran­de när någon i din familj fri­vil­ligt tar hand om dis­ken efter jul­fi­ran­det istäl­let för att ni arran­ge­rar en auk­tion där den som erbju­der lägsta pris tar dis­ken.

För övrigt bör man ha i åtan­ke att bjus­san­de och gene­ro­si­tet har helt andra mora­lis­ka impli­ka­tio­ner än en affärs­re­la­tion. Det är helt andra saker på spel efter jul­mid­da­gen än när du köpt en ny tele­vi­sions­ap­pa­rat av en butiksked­ja som du är såpass ali­e­ne­rad ifrån att du knappt kan tän­ka på den annat än genom varu­mär­kes- och reklamin­ne­håll (när du tän­ker på att köpa den på Elgiganten tän­ker du kanske på Dogge och en cykel, sna­ra­re än arbets­vill­ko­ren för de som pro­du­ce­rar appa­ra­ten du tänkt köpa eller hur den är brand­skyd­dad eller vad den som över­satt manu­a­len fick betalt eller hur du ska göra dig av med pry­len på ett juste sätt när den är uttjänt eller…).

Innan någon får för sig att jag prin­ci­piellt är emot att kvin­nor löne­ar­be­tar; det är jag inte, och där­till tror jag att det kan vara en väg till stör­re per­son­lig auto­no­mi i en del fall men att det inte är en nöd­vän­dig kon­se­kvens av löne­ar­be­tet som sådant i dags­lä­get (och där­för hel­ler inte bör pre­sen­te­ras som det).

Jag tror att det vore bra om vi kun­de kom­ma ur läran om att löne­ar­be­tet är fräl­san­de och bör­ja tyc­ka att det är okej att män­ni­skor exi­ste­rar utan att ock­så löne­ar­be­ta jämt och stän­digt. Vem vet, det kanske blir ett trev­li­ga­re sam­hälls­kli­mat för barn, funk­tions­hind­ra­de, äldre, nyan­län­da, för­e­nings­fun­da­men­ta­lis­ter, så kal­la­de arbets­lö­sa och en del andra.

En kommentar Kommentera du också

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).