Mellan skolbuss och genusdagis: akut kortslutning i debatten om kön

På mindre än 48 tim­mar hade den svenska debat­ten om kön målat in sig rejält i ett hörn. Först ut var psy­ki­a­tern David Eberhard som i en krö­ni­ka på SVT-opi­ni­on (3/​4) kräv­de att ”låta poj­kar vara poj­kar och flic­kor vara flic­kor.” Debattartikeln var en reak­tion på att Aktuellt hade inter­vju­at två flic­kor som upp­fost­ras som ”hen­barn”. Kalla Fakta ska­pa­de en dag sena­re (4/​4) rubri­ker med att ”avslö­ja” att en mus­limsk fri­sko­la i Stockholmsregionen sepa­re­ra­de flic­kor och poj­kar vid påstig­ning­en till skol­bus­sen.

Känslostormen blev enorm, till och med stats­mi­nis­ter Stefan Löfvén uttryck­te sin avsky (ett anmärk­nings­värt starkt ord) för den sepa­re­ra­de bus­spåstig­ning­en. Fast hur vill Sverige egent­li­gen ha det? Eberhards arti­kel har delats fler än 7000 gång­er på Facebook och många av hans anhäng­a­re tyc­ker helt klart att det har gått för långt i Sverige: genus­da­gis för­stör de natur­li­ga skill­na­der­na mel­lan könen, det är ett hemskt ”post­mo­der­nis­tiskt expe­ri­ment” som våra barn utsätts för.

Men bara näs­ta dag är alla upp­rör­da över en sko­la som prak­ti­se­rar den av Eberhard så hyl­la­de sär­be­hand­ling­en av könen. Man skul­le näs­tan tro att sko­lan har inspi­re­rats av psy­ki­a­terns tvär­säk­ra utta­lan­de: ”män och kvin­nor är bio­lo­giskt väsens­skilt oli­ka varand­ra. Detta visar natur­ve­ten­skap­lig forsk­ning för­kros­san­de tyd­ligt.” Man behö­ver ju inte ens cite­ra forsk­ning­en som visar det, det är ”helt enkelt gängse kun­skap”. Den bio­lo­gis­ka ord­ning­en mel­lan könen måste upp­rätt­hål­las med alla medel. Indirekt argu­men­te­rar Eberhard mot sam­un­der­vis­ning, poj­kar dras ju som för­pro­gram­me­ra­de robo­tar till ”brott­nings­le­kar”, till och med när de sak­nar penis!

Lika tvär­säk­ra som Eberhard i sin köns­de­ter­mi­nism har alla varit att den mus­lims­ka fri­sko­lan sepa­re­rar könen på grund­val av reli­gi­on, man ser det som ett prov på att för­tryc­kan­de Sharia-lagar tving­ar kvin­nor att ta plats i den bakre delen av bus­sen medan ska­pel­sens kro­na sit­ter längst fram. Apartheid! Det sju­ka Sverige är på under­gång­ens rand och styrs av van­vet­ti­ga reli­giö­sa fun­da­men­ta­lis­ter. Avgå! Alla!

 Fast såklart: om det nu är så att fri­sko­lan använ­der sig av reli­giö­sa argu­ment för att sepa­re­ra flic­kor och poj­kar i idrot­ten, under bönestun­der och på bus­sen så hand­lar båda nyhe­ter egent­li­gen om två typer av pat­ri­ar­kat i djup kris där det ena drar till med reli­giö­sa, det andra med bio­lo­gis­tis­ka argu­ment. Men de befin­ner sig i så fall på sam­ma (slut­tan­de) plan.

Dubbelmoralen är under alla omstän­dig­he­ter all­de­les uppen­bar. Det är lätt att slå på en redan mar­gi­na­li­se­rad grupp utan att reflek­te­ra kring eko­no­miska ord­ning­ar där sepa­ra­tio­nen av könen accep­te­ras utan att blin­ka. Vi shop­par oss in i logi­ken Spiderman vs. Frozen, kamou­fla­ge vs. rosa i kläd­bu­ti­ker­na, lätt­kläd­da model­ler vs. mus­ku­lö­sa fot­bolls­stjär­nor på våra reklam­pe­la­re.

Folk i makt­ställ­ning kom­mer undan med sin sex­ism, men när en mus­limsk fri­sko­la låter tje­jer och kil­lar gå på oli­ka dör­rar på skol­bus­sen är Västerlandets under­gång nära. Det sak­nar pro­por­tion. Man kan inte ha båda­de­ra: argu­men­te­ra för bio­lo­gis­ka skill­na­der mel­lan könen och sam­ti­digt ankla­ga en sko­la som prak­ti­se­rar skill­na­der mel­lan könen.

Fast jag har ock­så lagt mär­ke till en sublim under­ton i debat­ten: De som hyl­lar Eberhard (och som hatar genus­da­gis såklart) hyl­lar ock­så de ”veten­skap­li­ga” bevis han anför. De som hatar fri­sko­lan hatar ock­så den reli­gi­on som till även­tyrs orsa­kar bus­spåstig­ning­en. Det vill säga: det är fina­re att argu­men­te­ra för skill­na­der mel­lan könen på (pseudo-)vetenskaplig grund än på reli­giös. Vi, vita veten­skap­li­ga män i väst vet bäst, de mör­ka bar­ba­rer­na tror bara att pat­ri­ar­ka­tet måste ha rätt. Men i slutän­dan är det sam­ma sop­pa.

Eller så som jag skri­ver i en bok för­hopp­nings­vis snart nära dig:

”Consequently, a glo­bal cri­sis of masculi­ni­ty can be inter­pre­ted as a driving for­ce behind the­se radi­cal and radi­ant visions (in both right-wing and Islamist ima­gi­na­ri­es) of pure pat­ri­ar­chy resto­red as a male mani­fes­ta­tion of unal­te­rable divi­ne or orga­nic order.” (”Introduction” i Önnerfors/​Steiner, Expressions of Radicalization: Global Politics, Processes and Practices, London: Palgrave 2017).

I slutän­dan är det som all­tid kvin­nans kropp som blir instru­men­ta­li­se­rad i den poli­tiskt-sam­häl­le­li­ga debat­ten, den blir till skil­je­lin­jen mel­lan abso­lut gott och abso­lut ont, oav­sett om hon tving­as bära slö­ja (eller tving­as avstå) eller blir mani­pu­le­rad till att bli ett ”hen­barn”.

av Andreas Önnerfors, docent i idé och lär­doms­hi­sto­ria vid Göteborgs uni­ver­si­tet

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).