David Eberhard sprider villfarelser i diskussionen om kön

För några veckor sedan publicerade psykiatern och författaren David Eberhard en krönika på SVT Opinion (3/4) med den något utnötta rubriken ”Låt pojkar få vara pojkar och flickor vara flickor”.

I sin krönika försöker Eberhard till synes underminera betydelsen av socialiseringsprocesser som faktor i bildandet av könsroller. Eberhard tycks dessutom i texter på sin blogg göra gällande att hans ståndpunkt strider mot vad makten i samhället påbjuder.

Inget kunde vara mer fel.

I själva verket företräder Eberhard en gammal biologisk-essentialistisk skola som är och har varit dominerande i de flesta samhällen och vars resultat har varit att barns möjligheter att fritt forma sin identitet, bortom könsrollerna, har varit kraftigt beskurna.

Eberhards krönika presenterar en klassiskt patriarkal diskurs, under vetenskaplig täckmantel. Detta är typiskt för personer som tror att naturvetenskapen är helt befriad från ideologi och olika förförståelser. Eberhard anammar ett biologisk-essentialistiskt perspektiv, influerat av en primitiv form av darwinism, vilket med beaktande av det rådande kunskapsläget är en förlegad och förenklad bild av hur verkligheten är beskaffad.

Vår kunskap avseende könsroller och könsnormer har kommit mycket längre än de enkla förklaringsmodeller som Eberhard benämner som ”gängse kunskap”. Sociologen Raewyn Connell, professor emeritus vid universitetet i Sydney, sammanfattar detta väl:

Biological essentialism gets its influence from the enormous cultural prestige of biological science since Darwin; from its match with the familiar stereotypes of masculinity and femininity in European-derived popular culture, and from its value in shoring up existing structures of power and privilege. It does not get its influence from being good science. Most of it is not science at all. It is, rather, a conservative social rhetoric that cherry-picks those fragments of biological and social research that fit into a pre-determined set of conclusions. It is ideology that uses the rhetoric of science, much as ideology a few hundred years ago used the rhetoric of religion to justify the marginalisation of women. (I can think of a few archbishops, popes and muftis who still do.)

Eberhard är dessutom ganska inkonsekvent i sin argumentation. Tvetydigheten blir särskilt tydligt när han först skriver att:

Självklart är det bra att varje enskild individ får identifiera sig som de vill. Vissa pojkar är mer feminina och vissa flickor mer pojkaktiga.

för att därefter emfasera att ”boys will be boys, no matter what”:

Samtliga dessa barn betedde sig på avgörande punkter på ett traditionellt manligt sätt. De ville leka brottningslekar, hade manliga intressen och uppgav själva att de var pojkar.

Låt oss därför ta en närmare titt på de påståenden, på vilka Eberhard bygger sitt högst bedagade sätt att se på saken.

Märkligt nog skriver Eberhard att mängden studier som stödjer hans argument är så stor att det inte finns anledning att återge dem. Han ger sken av att det skulle råda konsensus kring de resultat som forskning i biologi och genus har lett till, vilket verkligen inte är sant.

Forskare har länge försökt att besvara frågan om huruvida det medfödda eller det inlärda har störst inverkan på vårt beteende. Studierna är många, precis som Eberhard påstår, men resultaten och tolkningarna av resultaten varierar kraftigt. Det enda man egentligen kan konstatera är att det är väldigt svårt att bevisa till vilken grad människor är biologiskt predisponerade till ett särskilt, könsbetingat beteendemönster.

Detta är inget som ”genustramset” har hittat på, utan framhålls av naturvetare. Georgina Rippon, professor i kognitiv neuroradiologi, beskriver resultatet av sina egna studier på följande sätt:

Jag har haft svårt att hitta skillnader i hjärnan. Våra erfarenheter formar hjärnan, och ändrar hjärnans banor. Man har lärt sig att ”tjejer är inte bra på matte”, och då blir det en självuppfyllande profetia i sådana här tester.

Detta ligger såklart i linje med vad vi i dag vet om neuroplasticitet, något som Eberhard i egenskap av psykiater borde ha bättre koll på.

Det är helt enkelt svårt att i studier åsidosätta de socialiseringsprocesser som påverkar resultaten. Människor lever som bekant inte i sociala vakuum eller växer upp i sterila laboratoriemiljöer utan kontakt med omvärlden. Därför har forskarna i allt högre grad intresserat sig för de sociala faktorer som påverkar könsrollerna.

Malin Ah-King, evolutionsbiolog och genusvetare vid Stockholms universitet, beskriver det på följande sätt i en kommentar till SVT med anledning av dokumentärfilmen ”Flickor och pojkar – Födda olika?” :

Olika hjärnfunktioner kan bero på att hjärnan utvecklas efter hur vi använder den och behöver inte vara något medfött, och det är svårt att utröna vilket som är vilket. Vi är så pass sociala varelser att det är otroligt svårt att göra ett experiment som ger svar på detta, säger hon.

Genusvetenskapen och sociologin bygger på just dessa insikter, alltså att den mänskliga biologin påverkas av det omgivande samhället. Det motsatsförhållande som Eberhard försöker konstruera mellan sociologi och naturvetenskap är alltså högst skenbart.

Eberhards påstående om ”gängse kunskap” och att ”såhär är det” är alltså taget ur luften och bygger på att han plockar russinen ur kakan för att underbygga sina egna, politiska ståndpunkter.

Faktum är att de studier som granskat de biologiska skillnaderna mellan könen visar på så små skillnader, som dessutom varierar kraftigt mellan olika individer, att det snarare bör kallas forskning om könslikheter än forskning om könsolikheter (Connell, Om genus, 2009).

Det som lättare kan styrkas, vilket visas i studier av bland annat Raewyn Connell, är att socialiseringsprocessen har en, bortom rimligt tvivel ställd, signifikant inverkan på skapandet av könsroller och upprätthållandet av dem. Connell visar också att människors uppfattning om skillnaderna mellan könen är mycket större än de biologiska skillnader som faktiskt kan påvisas. Vår binära bild av kön som två distinkta kategorier och våra sociala normer medför alltså en mycket större skillnad än biologin ger för handen. Eller som Connell uttrycker det med egna ord:

Attempts to understand gender have sometimes used the idea of sex roles; and sometimes have treated men and women as simple categories. But the most fruitful approach is to see gender as a system of social relations.

Vad menas då med socialiseringsprocessen? Enkelt uttryckt betyder det att människor lär sig sina roller, under uppväxten, och internaliserar dem under vad som kan liknas vid ett socialt tvång. Genusteori förklarar olika könsroller genom att studera de sociala sedvänjor som definierar ”korrekt” beteende för kategorierna kvinnor och män. Väl värt att notera är att den sociala normen sällan lämnar utrymme för en glidande skala, trots att vår biologi inte är särdeles binär. Man kan också se att könsrollerna varierar kraftigt över tid, vilket är ett ytterligare bevis för att könsrollernas karaktär i stor utsträckning är en social konstruktion. Connell, igen:

The idea that gender relations are biologically fixed, is shown up as nonsense in the light of the ethnographic and historical evidence of cultural diversity and change.

För inte så länge sedan fick kvinnor inte jobba, saknade rösträtt och en mängd andra grundläggande mänskliga rättigheter. Detta baserades på det patriarkala samhällets syn på könens olika egenskaper och motiverades ytterst med samma biologisk-essentialistiska argument som de Eberhard anför i sin artikel.

Även då hävdade många att det var naturvetenskapen som stipulerade att kvinnor var annorlunda och därför underordnade män. Man använde sig, på samma sätt som Eberhard, av godtyckligt utvalda fragment från naturvetenskapen som argument för att vidmakthålla kvinnlig underordning.

Jag tror att David, medvetet eller omedvetet, misstolkat syftet med genusforskningen, hen-begreppet och strävan mot jämlikhet mellan könen.

Det han tycks tro är att man genom att säga att det inte rör sig om signifikanta skillnader mellan könen förväntar sig att alla individer ska vara exakt likadana. Detta är såklart inte fallet. Genom att eliminera förutbestämda könsroller tar man bort de snäva ramar för vad som är socialt accepterade beteendemönster hos pojkar respektive flickor. Detta ger barn och vuxna, av alla olika kön, en större frihet att utvecklas som individer. Ett sådant förhållningssätt möjliggör dessutom för samhället att motverka destruktiva delar av könsnormerna, till exempel det våldsutövande som är en påbjuden del av mansnormen.

Eberhard tycks inte ha reflekterat över att hans könsdeterministiska förhållningssätt inskränker barns möjligheter att utvecklas självständigt. Det är svårt att växa fritt som individ om samhället tillämpar en förutbestämd idé om vad som är manligt och kvinnligt.

Sociala förväntningar kan alltså vara avgörande i barns formande av sin identitet och det är därför oroväckande att skribenter som David Eberbard uttrycker sig så tanklöst och bakåtsträvande. Det är alarmerande att en högutbildad person som i egenskap av psykiater besitter en hög grad av auktoritet förvanskar sanningen på detta vis.

Låt oss istället ge barnen chansen att forma sin egen identitet utan det sociala tvånget att behöva passa in i gamla dysfunktionella könsroller.

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).