Putilovs riskanalys saknar verklighetsförankring

Bildkälla, Wikipedia

I ett inlägg date­rat den 21 juni 2017 gör Egor Putilov en ana­lys av den inre säker­he­ten i lan­det vari han lyf­ter fram några risk­fak­to­rer som skul­le kun­na leda till inbör­des­krig i Sverige. I ana­ly­sen lyf­ter han några av de meka­nis­mer och bakom­lig­gan­de driv­kraf­ter som en gång skul­le blå­sa upp i kon­flikt i Libanon. Han listar väl­digt för­enklat några orsa­ker och näm­ner bland annat till­ström­ning­en av pales­tinska flyk­ting­ar till lan­det. Enligt Putilov upp­stod inci­ta­ment till att oli­ka grup­per beväp­na­de sig av räds­la för att cen­tral­sta­ten läng­re inte kun­de till­go­do­räk­na de etnis­ka grup­pe­ring­ar­na som stod i kon­flik­tens cent­rum den säker­het en stat har som upp­gift att till­han­da­hål­la sina med­bor­ga­re och mino­ri­te­ter med.

Mot det­ta ställs i jäm­fö­rel­se sena­re situ­a­tio­nen på lands­byg­den i Sverige varom med­bor­gar­gar­den ska ha bil­dats som reak­tion på rätts­sta­tens till­ba­kadra­gan­de från den­sam­ma och den hand­fal­len­het som gles­byg­dens befolk­ning upp­le­ver är deras verk­lig­het. Därifrån går Putilov vida­re till att beskri­va poli­tisk orga­ni­se­ring av utlän­ning­ar i Sveriges för­or­ter med pro­spek­te­ring för poten­ti­a­len hos de kri­mi­nel­la gäng­en att sak­te­li­gen omvand­las till etnis­ka väns­ter­ge­ril­lor som under­för­stått drivs av hat för den vita rasen eller lik­nan­de och bildan­det hem­vän­dan­de IS-styr­kor med nya rekry­ter, allt i en enda sop­pa av etnisk fient­lig­het mel­lan lands­byg­dens majo­ri­tet kontra för­or­tens mino­ri­tet. Putilov skri­ver:

“Sverige är inte där än men bildan­det av med­bor­gar­gar­den som svar på poli­sens till­ba­kadra­gan­de från lands­byg­den är redan inlett. Det är bara en tids­frå­ga när invandrar­gäng­en från för­or­ter ska få en mer tyd­lig reli­giös och poli­tisk pro­fil. Många av så kal­la­de (av SVT) ”IS-rese­nä­rer” rekry­te­ras från den­na mil­jö redan idag. Samtidigt fort­sät­ter väns­terns iden­ti­tets­po­li­tik att odla hat mot Sverige och svenskar i för­or­ter genom att beskyl­la indi­vi­ders egna bris­ter eller styr­kor på ras och ursprung.”

Hur den­na kopp­ling mel­lan gles­bygd och invandrar­gäng i för­or­ten görs rent kon­kret fram­går inte. Visserligen är det sant att poli­sen har brustit i att lag­föra brotts­ling­ar på sina håll i den vid­sträck­ta vild­mar­kens Sverige, och vis­ser­li­gen har brottsmåls­do­mar fal­lit mot vad jag vill kal­la faux-vigi­lan­ter sna­ra­re än klas­sis­ka gar­den i obyg­den som gett sig på inbrotts­tju­var när poli­sen har lyst med sin från­va­ro.

Men att vi skul­le ha sett ett till­flö­de av med­bor­gar­gar­den utan­för stor­stan och att deras akti­vi­te­ter skul­le hänga sam­man med kri­mi­nel­la aktö­rers verk­sam­he­ter i Rinkeby eller Biskopsgården är en alter­na­tiv verk­lig­hets­be­skriv­ning som för­mod­li­gen bara Egor Putilov kän­ner till. Varför Putilov invid text­skri­van­de ute­läm­nar infor­ma­tion om akti­vi­tet av mer väsent­lig karak­tär är okänt. Den neo­vi­gi­lan­tism för­or­ten fick erfa­ra när ett hund­ra­tal natio­na­lis­ter slöt sam­man för att ge sig på etnis­ka mino­ri­te­ter i Husby och andra för­or­ter i Stockholm 2013 kan väl inte ha und­gått honom och frå­gan är om den hän­del­sen säger något över huvud taget om de mer hård­fö­ra natio­na­lis­ter­nas poten­ti­el­la krigs­dug­lig­het vid ett even­tu­ellt inbör­des­krig för att inte näm­na deras för­må­ga att utlö­sa ett om de så skul­le vil­ja? Den frå­gan kan Putilov få besva­ra mer utför­ligt om han kän­ner för det.

Putilov går vida­re med att spe­ku­le­ra i rege­ring­ens när­va­ro under poli­ti­ker­vec­kan i Järva och den kon­se­kvens som poli­tisk orga­ni­se­ring eller utö­kat val­del­ta­gan­de i för­or­ten ska ha på den poli­tis­ka mil­jön i Sverige. Får man tro Putilov leder ökad med­ver­kan bland Sveriges mino­ri­te­ter ound­vik­ligt till mus­limskt inbör­des­krig i Sverige eller åtminsto­ne till att Islamiska sta­ten erhål­ler man­dat i Sveriges riks­dag, oak­tat att ter­ror­or­ga­ni­sa­tio­nen sak­nar par­la­men­ta­risk gren och betrak­tar val­del­ta­gan­de som en akti­vi­ti­tet för de levan­de (det vill säga shirk, avgu­da­dyr­kan), en upp­fatt­ning som är spridd bland de mer hård­fö­ra eller ult­ra­kon­ser­va­ti­va neo­sala­fi­ter­na.

“Att döma av Alice Bah Kuhkes utta­lan­de på poli­ti­ker­vec­kan i Järva om att för­orts­bor­na bor­de enga­ge­ra sig mer i poli­ti­ken för­sö­ker rege­ring­en Löfven att påskyn­da den­na utveck­ling.” [ … ].  Alla utta­lan­den av den­na typ upp­ma­nar till upp­koms­ten av poli­tisk islam i Sverige. Hur länge till ska det ta tills IS poli­tis­ka repre­sen­ta­tion får man­dat i Sveriges riks­dag?”

Putilovs upp­fatt­ning om mus­li­mer som sådan kan för­vis­so sägas vara takt­lös och extrem med tan­ke på att han tror att poli­tiskt enga­ge­mang i en del­vis mus­limsk mil­jö ofrån­kom­li­gen leder till att poli­tisk islam slår rot i dess mest extre­ma form. Men det vore för­stås ing­et nytt. Mer intres­sant är hans miss­bruk av strin­gent argu­men­ta­tion i sam­man­hang­et. ISIS är mus­li­mer och eftersom vi vet vad de vill åstad­kom­ma bör mus­li­mer inte orga­ni­se­ra sig poli­tiskt över huvud taget. Den tan­ke­gång­en visar prov på s.k. Is-Ought-argu­men­ta­tion: något är på ett vis­st sätt och där­för moti­ve­rar det hur det bör/​ej bör vara.

X är. Därför börvara.

X är inte. Därför börvara.

Mellan X är och X bör läm­nas vad som bru­kar kal­las Humes gap. Gapet består av Putilovs för­ut­fat­ta­de vär­de­ring. Den är fel i sak och det vet vi eftersom vi logiskt kan anta att det kan fin­nas (och gör) mus­li­mer eller män­ni­skor med mus­limsk tro som i real­po­li­tisk mening vill upp­nå poli­tis­ka mål bort­om anspråk om islam.

Vad gäl­ler då den risk för inbör­des­krig som Putilov vill reda ut och pro­gno­sti­ce­ra. Han säger sig se en utveck­ling mot ett krig base­rat på en enskild jour­na­lists olyck­li­ga utta­lan­de i en arti­kel i Expressen, att etnisk diver­si­fi­e­ring eller mång­fald leder till krig, han använ­der Libanon som exem­pel för att styr­ka det och att med­bor­gar­gar­den upp­stått på lands­byg­den (vil­ket inte stäm­mer i klas­sisk mening, så vitt vi vet). Ingenstans i tex­ten läm­nas vi med något att räk­na på. När något stäm­mer i hans text före­fal­ler det som att det gör det med viss modi­fi­ka­tion. En ana­lys av det där sla­get krä­ver betyd­ligt mer vari­abler. Nedan listar vi några att bör­ja med.

  1. Baseras hans ana­lys på frak­tio­na­li­se­ra­de exem­pel eller på pola­ri­se­ra­de sam­häl­len?
  2. Är etnisk frak­tio­na­li­se­ring över huvud taget ett säkert sätt att mäta ris­ker för inbör­des­krig på?
  3. Är etniskt pola­ri­se­ra­de exem­pel talan­de för alla etniskt frak­tio­na­li­se­ra­de sam­häl­len?
  4. Om etnisk (och reli­giös) frak­tio­na­li­se­ring har inver­kan på såda­na krig, i vad för avse­en­den och i vil­ken utsträck­ning då?
  5. Påverkar stor­le­ken på mino­ri­te­ten ris­ken för inbör­des­krig, och ser Putilov i så fall mus­li­mer som en homo­gen grupp stor nog för att kun­na dra den slut­sat­sen eller skul­le det kun­na gå att redu­ce­ra stor­le­ken på den grupp han kal­lar mus­li­mer till mindre grup­per (till exem­pel bosni­er och ira­ni­er, shi­i­ter och sun­ni­ter, sala­fi, han­ba­li, shafi’i osv)?
  6. Hur påver­kar etnisk hete­ro­ge­ni­tet till­växt, inve­ste­ring­ar och effekt på led­ning och/​eller inbör­des­krig?
  7. Har han vik­tat mot ens en bråk­del av de här vari­ab­ler­na i sitt exem­pel och kom­mer han nu vik­ta mot exakt sam­ma vari­abler för Sverige?

Det här är nöd­vän­di­ga frå­gor att besva­ra.

I tex­ten anty­der Putilov att krig har en posi­tiv inver­kan på sam­häl­len, möj­li­gen med undan­tag för Libanon, han skri­ver:

“Kriget har inte löst några pro­blem i Libanon [ … ] fort­sät­ter Libanon att vara ett kros­sat sam­häl­le med enor­ma mot­sätt­ning­ar [ … ]. Beirut som en gång i tiden kal­la­des Paris av Mellanöstern påmin­ner idag mer sam­ti­digt om Kairo [ … ] I [ … ] Tripoli i norr – utbröt sek­te­ris­tis­ka vål­det mel­lan sun­ni­tis­ka mili­tia och alawi­tis­ka styr­kor så sent som för 3 år sedan. Många hus i sta­den bär fort­fa­ran­de spår av stri­der.”

Krig kan ha en för­ödan­de effekt på sam­häl­len och ofta pur­rar kon­flik­ter på under ytan för att bit­ti­da bry­ta ut igen, eller ock­så upp­står ny kon­flik­ter ur bak­ström­men av andra, så som vi har sett med ISIS exem­pel­vis. Det bör för­stås ock­så poäng­te­ras här att det sek­te­ris­tis­ka våld Putilov hän­vi­sar till i Tripoli är en så kal­lad ”spill-over” från kon­flik­ten i Syrien, även om det är sant att det sedan inbör­des­kri­get har skett en upp­del­ning mel­lan det alawi­tis­ka läg­ret och det sun­ni­tis­ka i områ­det (myc­ket på grund av rela­tio­nen till pre- och post-kri­gets Syrien, bör näm­nas). Emellanåt har stri­der ock­så bru­tit ut på andra håll i lan­det, som exem­pel­vis mel­lan diver­se isla­mis­tis­ka orga­ni­sa­tio­ner och rege­ring­ens styr­kor. Men i övrigt är Putilovs ana­lys skinn­djup och väl­digt för­enklad.

Jag vet inte hur Putilov ser på det här med vil­ka posi­ti­va effek­ter ett inbör­des­krig bör ha på ett sam­häl­le, men uti­från det han skri­ver och det forsk­ning­en visar kan det­ta sägas, de flesta inter­na kon­flik­ter resul­te­rar i att för­lo­rar­si­dan utro­tas, för­drivs eller lik­nan­de och att endast omkring tju­go pro­cent av alla inbör­des­krig löser sig via för­hand­ling­ar och över­ens­kom­mel­ser mel­lan de stri­dan­de par­ter­na. Enligt den model­len kan det kanske sägas att Libanons exem­pel allt­så är ”lyc­kad”. Landets mino­ri­te­ter bor fort­fa­ran­de där och åtnju­ter vis­st mått av fri­het, till skill­nad från låt säga den krist­na mino­ri­te­ten i Irak som tving­a­des på flykt som ett resul­tat av mili­tär för­föl­jel­se och kva­si­s­tat­li­ga homo­ge­ni­se­rings­pro­ces­ser ini­ti­e­ra­de av åtminsto­ne del­vis inter­na kon­stel­la­tio­ner.

En ytter­li­ga­re orsak till att Libanon är ett ganska dåligt exem­pel i sam­man­hang­et är att lan­det i årtion­den mer eller mindre styrts av en utländsk stat. Libanon ocku­pe­ra­des näm­li­gen av Syrien sedan mit­ten av -1970 enda fram till mit­ten av -2000-talet. Det är s a s inte ett nor­malt till­stånd för ett land och de effek­ter det har haft för utveck­ling­en av Libanon som Putilov ver­kar tro bor­de ha styrts upp postin­bör­des­kri­get kan det skri­vas hela böc­ker om. Vad gäl­ler så den liban­ne­sis­ka histo­ri­en är den myc­ket kom­plex, och det vore för­enklat att påstå att vad som sked­de i inled­ning­en av inbör­des­kri­get enbart hade med pales­tinska flyk­ting­ar att göra eller så. Dock läm­nar vi det där­hän för att inte göra den här arti­keln allt­för lång.

Benny Aronsson

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).