Om ett inbördeskrig och om svar som uteblev

Häromsistens skrev vi i för­bi­far­ten ett inlägg här på blog­gen där vi bemöt­te en rätt svag arti­kel som sök­te pro­gno­sti­ce­ra ris­ken för att ett inbör­des­krig ska utbry­ta i Sverige. Författaren till arti­keln vi bemöt­te repli­ke­ra­de och här föl­jer vår kont­ring.

Ignorerar våra frågor

Till att bör­ja med note­rar vi att de mest väsent­li­ga mot­frå­gor vi ställ­de läm­na­des helt obe­sva­ra­de. Anledningen till att vi ställ­de des­sa var att vi vil­le se om det över huvud taget fanns något att räk­na på som hade använts i ris­ka­na­ly­sen. Om syf­tet som Putilov säger är att han vill bju­da in till “dis­kus­sion och utby­te av tan­kar” måste väl under­la­get bju­da på mer än bara spe­ku­la­tio­ner och indi­ci­er från för­fat­ta­rens sida?

Tittar man närm­re på vad för­fat­ta­ren anger som orsak till att han inte vil­le djup­dy­ka i sin ana­lys av läget, det vill säga att utre­da om det över huvud taget finns orsak att tro att ett inbör­des­krig kan bry­ta ut i Sverige, säger han att det är ‘onö­digt’ att göra så, att hans modell redan bör vara ‘själv­klar för de flesta’. Vad han med andra ord säger är att han för­hål­ler sig ten­den­ti­öst till ämnet, att han s a s redan har bestämt sig för en sak och att det tun­na under­lag han pre­sen­te­rar åtminsto­ne för honom själv bety­der att det våras för inbör­des­krig i Sverige.

Selektivt urval

Vad gäl­ler då de delar han selek­tivt val­de ut att bemö­ta?

Han menar att den “kon­flikt­lin­je” han vil­le beskri­va inte stod mel­lan för­orts­gäng och lands­bygds­gar­den, men att des­sa grup­per bara var lösa exem­pel på rörel­ser som skul­le kun­na utveck­las till mili­ser i ett inbör­des­krig i Sverige. Sådana spe­ku­la­tio­ner får stå för honom själv. När vi söker i diver­se öpp­na och mer stäng­da data­ba­ser som till­han­da­hålls av Sveriges oli­ka uni­ver­si­tet och stat­li­ga myn­dig­he­ter med mer hit­tar vi i vart fall ingen­ting som tyder på att han kan styr­ka sina spe­ku­la­tio­ner kring huruvi­da Eslövs före­ta­gar­för­e­ning eller något/​några för­orts­gäng (Vårvädersligan?) har poten­ti­al att metas­ta­se­ra till att bli mili­ser eller ej. Vad vi där­e­mot vet är att en för­e­ning i Eslöv hyr in ett säker­hets­bo­lag som ron­de­rar beta­lan­de objekt med bil och att en ran­dom polis hän­vi­sat till den­na för­e­ning som ett med­bor­gar­gar­de vid något till­fäl­le.

Det kanske stäm­mer att för­e­ning­en i klas­sisk mening är ett med­bor­gar­gar­de, kanske inte. Vi kän­ner inte till hur den är struk­tu­re­rad och kan inte sva­ra på det. Vi vet hel­ler inte vil­ka defi­ni­tio­ner som den ano­ny­ma poli­sen använ­de sig av när den hän­vi­sa­de till för­e­ning­en som ett med­bor­gar­gar­de eller om polis­led­ning­en har tagit fram under­lag för att for­mellt betrak­ta den som ett. Vad vi skrev var att vi i vart fall inte kän­ner till något gar­de på lands­byg­den (inte i hela lan­det, som Putilov tror att vi skrev) som pas­sar in på defi­ni­tio­nen vi använ­de oss av, vil­ket var Burrows defi­ni­tion av vigi­lan­tism och att den enda akti­vi­tet vi fak­tiskt kän­ner till på lands­byg­den var något som vi kal­la­de ‘faux-vigi­lan­tism’ (pseu­do­gar­den), en term vi lånat av Kelly Hines. Vi vän­tar på svar i den här frå­gan.

Vad gäl­ler så argu­men­ta­tio­nen kring Pantrarna och det med­lem­skap som fle­ra unga kil­lar haft i den orga­ni­sa­tio­nen som ock­så är kän­da kri­mi­nel­la. Jag vet inte exakt vad för­fat­ta­ren vill säga med det­ta, skul­le Pantrarna kun­na tän­kas utveck­las till att bli en milis, är det upp­se­en­de­väc­kan­de att även kri­mi­nel­la kan tän­kas vil­ja enga­ge­ra sig i en lokal rätt­vi­se­rö­rel­se eller är det att Pantrarna bor­de ha sov­rat i sitt med­lem­sla­ger? Jag ser inte det uppen­ba­ra här, på vil­ket sätt är det­ta ett bevis för att Vårväders- eller Friskvädersligan skul­le kun­na tän­kas utveck­las till att bli mili­ser?

Låt dock för sakens skull säga att både Pantrarna och Megafonerna listat med­lem­mar som simul­tant varit anslut­na till kri­mi­nel­la orga­ni­sa­tio­ner vid något till­fäl­le. Säg för argu­men­tets skull att både P och M del­vis är ansva­ri­ga för upp­lopp i för­or­ten. Hur går man rent kon­kret från det till att dra slut­sat­sen att des­sa orga­ni­sa­tio­ner utgör kär­nan i vad som ska utgö­ra “kon­flikt­lin­jen” i ett kom­man­de inbör­des­krig i Sverige? Delar SÄPO den upp­fatt­ning­en? Har MSB beställt någon stu­die som visar på att des­sa orga­ni­sa­tio­ner rustar och övar i para­mi­li­tä­ra mil­jö­er? Har led­ning­en utta­lat sig om väp­nad kon­flikt mot sam­häl­let?

Utebliven data

Även om sva­ren på de här frå­gor­na är posi­ti­va (vil­ket PE inte har lett i bevis), sak­nas s a s mät­bar data i ana­ly­sen. Intressantare för en sån här ris­ka­na­lys vore att tit­ta på oli­ka mått av kor­rup­tion på stat­lig och kom­mu­nal nivå som vik­tar mot etnisk här­komst i sam­häl­let. Har den affärs­mäs­si­ga dif­fu­sio­nen påver­kats i sådan grad att han­del är en akti­vi­tet som begrän­sas till några få grup­per som andra helt eller del­vis ute­sluts ur på grund av etnisk här­komst; det vill säga, är kon­flik­ty­tan i sam­häl­let så utbredd och kri­tisk att den direkt påver­kar möj­lig­he­ter­na för en eller fler etnis­ka grup­per att göra affä­rer med varand­ra? Har sta­tens sam­ord­nings­kost­na­der sla­git i bot­ten som ett resul­tat av pola­ri­se­ra­de sam­hälls­lä­ger varav den ena hälf­ten erkänns av sta­ten och där den andra erkänns av rebel­ler­na (i det­ta fall Pantrarna, Vårvädersligan eller Megafonerna?). Hur påver­kar etnisk hete­ro­ge­ni­tet till­växt, inve­ste­ring­ar och effekt på led­ning och/​eller inbör­des­krig?

Sedan kan man baka in den ana­ly­sen i en dis­kus­sion som utre­der huruvi­da exemp­le­na man räk­nar med är frak­tio­na­li­se­ra­de exem­pel eller strikt pola­ri­se­ra­de? Om etnisk frak­tio­na­li­se­ring över huvud taget är ett säkert sätt att mäta ris­ker för inbör­des­krig på? Om etniskt pola­ri­se­ra­de exem­pel är talan­de för alla etniskt frak­tio­na­li­se­ra­de sam­häl­len? Om etnisk (och reli­giös) frak­tio­na­li­se­ring har inver­kan på såda­na krig och så fall i vad för avse­en­den och i vil­ken utsträck­ning? Hur stor­le­ken på mino­ri­te­ten påver­kar ris­ken för inbör­des­krig och om “mus­li­mer” eller “väns­ter­or­ga­ni­sa­tio­ner” i så fall kan ses som homo­ge­na grup­per eller om det är möj­ligt att redu­ce­ra stor­le­ken på des­sa och bry­ta ner dem i exem­pel­vis bosni­er och ira­ni­er, shi­i­ter och sun­ni­ter, sala­fi­ter, han­ba­li­ter, sha­fi­i­ter, marx­ister och post­ko­lo­ni­a­lis­ter osv?

Vänster-islamism

Vad gäl­ler så argu­men­tet att isla­mis­ter och väns­ter­grup­per ofta sam­ar­be­tar. Det stäm­mer kanske till viss del. Ett exem­pel är ju att Folkets Mojahedin till­sam­mans med andra revo­lu­tio­nä­ra väns­ter­grup­per bac­ka­de isla­mis­ter i Iran när den så kal­la­de Eghelabe Eslami-revo­lu­tio­nen tog vid i slu­tet av 1970-talet. Huruvida det är det enda till­fäl­le av poli­tiskt tumult som väns­ter­grup­per asso­ci­e­rat och ini­ti­alt sam­ar­be­tet med isla­mis­ter kan jag inte sva­ra på, det är möj­ligt att det även har skett i Palestina eller lik­nan­de. Men att det skul­le vara något slags tum­re­gel eller sär­skilt van­ligt är en annan sak. Vi vet exem­pel­vis att isla­mis­ter­na i Turkiet bekäm­par marx­ister och kom­mu­nis­ter i dyli­ka väns­ter­or­ga­ni­sa­tio­ner med säten i och kring lan­det. Vi vet ock­så att isla­mis­ter i Bangladesh vid till­fäl­len har attac­ke­rat kom­mu­nis­ter. En annan sak är att kom­mu­nis­ter och anar­kis­ter stri­der mot ISIS på sina håll. Kommunister stred där­till mot isla­mis­ter i det liba­ne­sis­ka inbör­des­kri­get och vice ver­sa i den kon­flikt som lig­ger till grund för den här dis­kus­sio­nen. Poängen är att det inte går att beskri­va såda­na här saker i svart­vi­ta ter­mer och att bara dra slut­sat­sen att svenska väns­ter­ge­ril­lor kom­mer sam­ar­be­ta med isla­mis­tis­ka mili­ser uti­från den obser­va­tio­nen känns väl ose­ri­öst, det för­ut­sät­ter unge­fär att de histo­ris­ka kon­flik­ter han tän­ker sig, som kom att utspe­la sig på andra plat­ser i värl­den, med auto­ma­tik är över­för­ba­ra på ett svenskt sam­man­hang.

Islamofobin

Vidare invän­der för­fat­ta­ren med att vi skul­le ha kal­lat honom isla­mo­fob, att vi s a s “helt fel­ak­tigt” till­skri­ver honom en påstådd “isla­mo­fo­bi”. Det skrev vi ald­rig. Däremot kan vi ha tag­gat inläg­get med sökor­det isla­mo­fo­bi för att opti­me­ra sök­bar­het. Det var ing­en attack mot honom. Kort kal­la­de vi dock hans slut­led­ning extrem, och sedan gick vi vida­re med att i huvud­sak och till störs­ta del visa på att hans slut­led­ning var en logisk tan­ke­vur­pa, en så kal­lad “Is-ought”. Det är något som för­fat­ta­ren helt igno­re­rar att vi upp­märk­sam­mar. Istället mang­lar han på och söker rätt­fär­di­ga den vur­pan genom att hän­vi­sa till sta­tistik om hur många mus­li­mer i Storbritannien som tyc­ker att “sha­ria” är något bra. Som sagt, det kanske stäm­mer att det är så, men det bety­der inte att mus­li­mers del­ta­gan­de i poli­tik på default måste leda till att de inför ett sådant system eller att varen­da poli­tisk frå­ga de enga­ge­rar sig i måste ta avstamp i såda­na upp­fatt­ning­ar.

Vi vän­de oss allt­så emot att för­fat­ta­ren anser att mus­li­mer inte ska enga­ge­ra sig i poli­tik eftersom det leder till att IS får man­dat i Riksdagen, eller som han nu säger, att “Hizb ut-Tahrir” skul­le få det, trots att inte hel­ler des­sa har någon par­la­men­ta­risk gren och mot­sät­ter sig den demo­kra­tis­ka pro­ces­sen.

Men vis­st, helt otänk­bart är det ju inte att ett isla­mis­tiskt par­ti upp­står i fram­ti­dens Sverige eller något annat euro­pe­iskt land som vär­nar sha­ria i någon mening och som till skill­nad från des­sa andra orga­ni­sa­tio­ner han näm­ner accep­te­rar par­la­men­ta­rism. Kanske soft-isla­mis­ter av något slag som kom­bi­ne­rar någon form av tro på demo­kra­ti med isla­miska över- eller under­to­ner. Huruvida det hypo­te­tis­ka sce­na­ri­ot kom­mer leda till inbör­des­krig eller ej kan jag inte sva­ra på. Jag kan hel­ler inte sva­ra på om det skul­le erhål­la något väsent­ligt infly­tan­de över for­ma­tio­nen av svensk poli­tik. Men jag kan tän­ka mig att det för­mod­li­gen inte kom­mer kun­na erhål­la sådant infly­tan­de på grund av den mus­lims­ka befolk­ning­ens stor­lek, för att Sveriges mus­lims­ka befolk­ning inte är en enhet och så vida­re. Men det är spe­ku­la­tion på spe­ku­la­tion det här och det är ganska oin­tres­sant för till­fäl­let.

Dubbla budskap

Slutligen en kort kom­men­tar röran­de delen om att inbör­des­krig kan ha posi­ti­va effek­ter på sam­häl­let. Putilov skri­ver nu:

“När jag näs­tan vil­le beröm­ma Ledarsidan​.nu för den sak­li­ga och rele­van­ta kri­tik sän­ker de plöts­ligt nivån och påstår att jag ”anty­der” i min text att ett inbör­des­krig har en ”posi­tiv inver­kan”. Detta trots att jag tyd­ligt påpe­kar att inbör­des­kri­get i Libanon lös­te inga pro­blem utan ska­pa­de nya. Själva syf­tet med alar­mis­tis­ka pro­gno­ser är just att före­byg­ga en far­lig utveck­ling genom att syna den och beskri­va för en bre­da­re all­män­het.

I anslut­ning till det skri­ver han sena­re:

“Så ja, kanske har Ledarsidan​.nu rätt. Det kanske är så att fred upp­fat­tas som något själv­klart av allt­för många i Sverige och det behövs ett krig för att man åter igen ska inse fre­dens vär­de.

Inte bara det att tex­ten ovan anty­der att vi skul­le tyc­ka att det behövs ett inbör­des­krig, det anser vi inte och det behö­ver poäng­te­ras. Men att från en stund till en annan säga att hans ‘syf­te’ å ena sidan är att vara alar­mis­tisk över hur nega­tivt ett inbör­des­krig är för ett sam­häl­le till att å andra påstå att ett inbör­des­krig ändå är nöd­vän­digt eller “behövs” för att vi åter ska för­stå att fred är något bra. Vi kan för­stås ha över­tol­kat honom ini­ti­alt, men nu då?

Ja, ni vet det där med dubb­la bud­skap.

 

 

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).