Ljuger Ann Heberlein om ”ekonomiska migranter”?

I Expressen (27/8) skriver Ann Heberlein en debattartikel under rubriken ”Gymnasiestudier kan inte vara skäl för asyl” där hon utförligt argumenterar för att gymnasiestudier inte ska vara skäl för uppehållstillstånd och att Sverige varken kan eller bör ta emot ekonomiska migranter.

Heberlein är hård i sitt ordval och talar om att ”Sverige må vara ett geografiskt stort land – men vår infrastruktur mäktar inte med den börda som de ekonomiska migranterna lagt på oss”.

Heberleins halmdockeargument

Men varför argumenterar Heberlein på dessa, helt uppenbart märkliga, premisser? Sedan när blev gymnasiestudier en självständig grund för uppehållstillstånd? Och enligt vilket lagrum i utlänningslagen menar Heberlein att Sverige tar emot ”ekonomiska migranter”?

Heberlein redovisar såklart inte vilka dessa ”ekonomiska migranter” är som enligt hennes utsago får vår infrastruktur att ge vika.

Det enda konkreta exempel hon tar upp i sin text är att en utvisningshotad ungdom har ansökt om uppehållstillstånd för gymnasiestudier och att hans utvisning därför inte verkställts. Att utvisningen inte verkställs, när någon lämnar in uppgifter som kan utgöra ett så kallat verkställighetshinder, är såklart inget märkvärdigt. Det är så asylprocessen, och förvaltningsprocessen överlag, fungerar.

En utvisningshotad skulle kunna anföra att vederbörande gillar surströmming, som hinder mot utvisning.

Detta skulle därefter prövas av Migrationsverket, varpå utvisningen pausas tills myndigheten tagit ställning till invändningen. Om invändningen mot utvisningen är uppenbart ogrundad går det nog ganska fort. Men det varierar såklart beroende på hur ingående Migrationsverket behöver pröva en sådan invändning.

Det hade dock varit lustigt att se Heberlein argumentera hårt i sin nästa text för att ”surströmmingspreferenser kan inte vara grund för uppehållstillstånd! Vi mäktar inte med dessa surströmmingsmigranter!”. 

Verkställigheten av en utvisning, eller för den delen verkställigheten av vilket annat myndighetsbeslut som helst, ”pausas” om den berörde enskilde lämnar in uppgifter som kräver myndighetens prövning innan beslutet kan verkställas.

Det är så det fungerar i en rättsstat, något som Heberlein trots sitt påstådda vurm för att ”Lagen måste gälla. Svenska myndigheter måste tillämpa och följa svensk lagstiftning.”, inte tycks uppskatta.

Heberlein gör sig alltså skyldig till en klassisk så kallad halmdockeargumentation. Hon diktar ihop ett sakförhållande, som är felaktigt, för att sedan gå till hårt angrepp mot detta påstådda, men felaktiga, sakförhållande.

Heberlein fäktas mot väderkvarnar, även om hennes uppsåt inte kan sägas vara lika ädelt som den psykotiske Don Quijotes. Detta belyser miljöpartisten Maria Ferm väl i sin replik till Heberlein på Expressens debattsida.

Vad gäller egentligen? Något om gymnasielagen

Vad som kan tänkas ha föranlett Heberleins indignation är den lagstiftning, ofta benämnd som gymnasielagen, som trädde i kraft den 1 juni 2017 (prop. 2016/17:133) efter att ha röstats igenom med majoritetens gillande i Riksdagen. Detta regelverk möjliggör förlängda uppehållstillstånd för det fall en nyanländ ungdom studerar vid gymnasieskolan.

Lagstiftningen innebär dock inte att Sverige tar emot fler asylsökande på nya grunder eller för den delen ”ekonomiska migranter”.

Det är inte heller så att personer som annars skulle utvisas, nu plötsligt kan få uppehållstillstånd med åberopande av gymnasiestudier.

De som omfattas av lagstiftningen är personer med konstaterade skyddskäl och som redan har ett uppehållstillstånd på grundval av dessa skyddsskäl.

De unga nyanlända som kan få förlängt uppehållstillstånd för gymnasiestudier är personer som troligtvis hade fått permanent uppehållstillstånd (PUT) enligt den utlänningslag som tillämpades på asylansökningar fram till den 24 november 2015.

De hade alltså inte behövt några förlängde uppehållstillstånd för gymnasiestudier om de kommit innan den 24 november 2015.

Dessa personer får nu istället regelmässigt, enligt den gällande tillfälliga utlänningslagen, tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) som omprövas var 13:e månad eller vart tredje år, beroende på vilken skyddsstatusförklaring den sökande får.

Det innebär att två personer från samma oroshärd och med samma skyddsstatus, beroende på när de anlände till Sverige, kan ha fått PUT eller TUT.

Den med PUT behöver givetvis inget förlängt uppehållstillstånd för studier. Men eftersom TUT innebär en stor ovisshet för den nyanlände har lagstiftaren nu infört en möjlighet till att förlänga det tillfälliga uppehållstillståndet, för att se till att även den som kom efter den 24 november 2015 ska våga ta steget ut i det svenska samhället, utan rädsla för att initiativet ska vara förgäves.

Heberleins påståenden är fantasier

Heberlein skriver

Sverige ska självklart ta emot och skydda människor som flyr från våld och förtryck

samt

Men Sverige varken kan eller bör ta emot ekonomiska migranter.

Varför känner sig Heberlein tvungen att slå fast detta? Det finns inget parti som anser att asylrätten ska utvidgas till att omfatta ”ekonomiska migranter”. Varför förespegla att så är fallet?

Är det så att Heberlein vill plocka politiska poänger på rena lögner om den gällande asylrätten? Eller sköt hon från höften utan att bemöda sig att kolla upp fakta? Oavsett vad så är det anmärkningsvärt att en person som gör anspråk på att bli invald i Riksdagen efter nästa val, uppvisar en sådan okunskap om lagstiftningen. 

Det är alltså, som slagits fast ovan, personer med ett fastställt behov av skydd, inga välfärdsturister, som kan få sitt tillfälliga uppehållstillstånd förlängt om de studerar vid gymnasiet.

Lagen syftar till att motverka de samhällsekonomiska nackdelarna med det temporära systemet med tillfälliga uppehållstillstånd. Den tillfälliga utlänningslagen är inte avsedd att vara bestående och när den avvecklas ska Sverige återgå till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Tills dess är det angeläget att motverka att människor passiviseras på grund av den ovisshet tillfälliga uppehållstillstånd medför.

Det förlängda uppehållstillståndet för gymnasiestudier kan dessutom omfatta en period efter fullgjord gymnasieexamen och leda till ett permanent uppehållstillstånd om den nyanlända tar ett arbete och därmed kan försörja sig. Detta är en klar vinstaffär för alla parter, vilket nog Ann Heberlein hade insett om hon hade bemödat sig att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.

Om man, som Heberlein ofta gör, invänder mot invandring på samhällsekonomiska grunder – varför angriper man då den lagstiftning som syftar till att maximera den ekonomiska nyttan av invandring?

Konsekvensen av Heberleins ”politik” vore att nyanlända ungdomar passiviseras, istället för att ges chans att bli produktiva samhällsmedborgare. Är det att föredra?

Ann Heberlein skriver

Vi behöver vuxna beslut och en vuxen politik som prioriterar svenska medborgare. Det är inte illvilja att välja svenska medborgares behov framför icke-medborgares. Det är att ta ansvar.

På vilket sätt ligger det i medborgarnas intresse att unga nyanlända inte etablerar sig i utbildningssystemet och på sikt på arbetsmarknaden? Skulle det vara till större gagn för medborgarna om dessa nyanlända inte studerar och inte arbetar? Är det inte tvärtom så att vi minskar samhällskostnaderna genom att möjliggöra sysselsättning för dessa nyanlända?

Heberleins argument går helt enkelt inte ihop, varken logiskt eller juridiskt. Eller för den delen etiskt. 

Välkommen att kommentera! Kommentarer förhandsgranskas och raderas vid lagöverträdelser, i enlighet med lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).